Jag känner för att skriva av mig lite

Imorgon tisdag har jag bestämt mig för att jag ska ringa min dr o ställa lite mer frågor som jag har grubblat mkt på den senaste tiden,,, och som jag måste få svar..

Är för övrigt helt sjukt att tabletterna (hormoner) jag tar endast finns hos en tillverkare i hela Sverige,, Sverige tar inte IN ngr andra "tillverkare".. Dessa tabletter har nu varit slut i 1 månad och varit slut i omgångar från o till det senaste året, de skyller på driftstopp och en massa annat trams,,,men de har varit slut i hela JÄVLA Sverige!!! Inte ett enda apotek har haft de..

Tacka vet jag att det finns människor som har haft dessa hemma och hjälpt mig under dessa månader de int har funnits...

Dessa är int livsviktiga för mig,men nästan.... Nåja nu har jag i alla fall fått fram en säker läkemedels hemsida där det finns exakt samma tabletter med samma innehåll men från en annan tillverkare,, dessa tabletter används bland annat i Tyskland och Grekland så nu har jag beställt hem ett lager... Jätte smidigt faktiskt och billigare :-)

Idag har jag shoppat lite, ordnat de sista julklapparna,men jag har tyvärr ingen julstämning alls, skulle vilja ha in en julgran,men lgh e ostädad och jävlig plus att min sambo VÄGRAR hjälpa till för han vill inte ha en gran :-( så vill ja ha in en gran så får ja själv ordna den... Lite ledsen e jag,,,, hade betytt mkt för mig att ha en gran här hemma

Tack för ert stöd och omtanke

Tack alla för era underbara ord och mail,, det värmer att det finns så många därute som bryr sig, tyvärr är det bara 1 i "verkliga" livet som har hört av sig.... Har försökt förklara hur dåligt jag mår,men antagligen har alla så fullt upp så de int orkar bry sig

Jag har ingen ork mer

jag bara gråter, e så trött,, blir int riktigt fri från öroninflammationen o har dragit på mig en njurbäcksinflammation :-(

Jag orkar knappt av att stiga upp på morgonen och känner hur jag dras ner i mörkret.....

Var finns alla vänner när jag behöver er som mest? Jag behöver int vänner som snackar skit, eller säger Vi får träffas en dag men den dagen kommer aldrig.........

Jag är så trött,, arg o ledsen

Hemma igen

Nu e ja hemma igen efter läkar besök och röntgen, just nu virvlar massa tankar,o jag e supertrött, ska sova men hoppas jag orkar uppdatera lite längre fram

Today is the day

Idag är det dagen då ja ska röntgas och träffa min "kära" dr och snacka... Känns som det känns, har målat upp alla möjliga senario i huvudet över vad som kan tänkas säga,men en sak ja har lärt mig lite grann i alla fall e att inte "måla fan" på väggen innan fan själv målar sig där...

Jag vill citera en väldigt klok ängel som alltid sa

Utan hopp kan man inte leva.

Jag har även bestämt mig för att jag får vara trött och säga till folk som ringer idag orkar jag inte prata, jag får vara ledsen och apatisk och inte ta mig för något....

Jag har även börjat försöka reda ut lite texter och renskriva lite på min lilla berättelse "Min resa med Herr Cancer"

Jag har aldrig delat med mig av det jag har skrivit på det, men nu känner jag att tiden e mogen och lägga ut delar av det jag skrivit. Mycket av det ja skrivit är väldigt privat och inget jag vill dela med mig av, därför får ni lite utvalda delar från "kapitel 1"

Min resa med Herr Cancer del 1

Jag har alltid varit den där glada, sprudlande tjejen som har vetat vad jag vill med mitt liv, nåja vetat på ett ungefär vad jag velat göra. Jag skulle gifta mig, skaffa 3-4 barn och ha ett bra jobb och ett stort och fint hus...

Allt såg ut att kunna bli så bra,men en dag bara sådär hux flux som från ingenstans knackade det på min dörr,,, Det hade knackat en del gånger på dörren, någon hade stuckit in huvudet och sagt du har halsfluss här är medicin,o sen gått, sen hade det kanske dröjt sisådär ett halvår tills dess att det knackade igen, det hade aldrig varit några särskilt jobbiga besked som hade kommit till mig när jag öppnade dörren. Men denna dagen så var allt annorlunda, i alla fall efter det att jag öppnade dörren. Utanför stod Herr Cancer och sträckte fram sin hand och presenterade sig, just som

Herrrrr Cancer

Jag sa åt honom att han måste ha kommit fel och att han inte skulle knacka på min dörr, jag stängde sen dörren och trodde jag kunde andas ut. Men vad jag inte då visste var att han hade lyckats smita in genom dörren, så jag hade inte stängt ute han, han hade kommit in i mitt liv.

Och inte ens trevlig kunde han var, där han hade klampat in i mitt liv, helt oinbjuden... Han började nu knacka på min axel lite titt som tätt för att göra sig påmind, inte bara en gång om dagen utan 100 tals gånger.....

Jag hade aldrig bjudit in honom och nu upptog han den största delen av mitt vakna liv, eller inte bara min vakna del, utan även när jag sov drömde jag om honom.

Jag trodde mötet med Herr Cancer skulle vara för en kort stund, vara en liten del i mitt liv,,,men ack så fel jag hade....

röntgen om 1 v

röntgen om en vecka, och jag e nere i en riktig down period, vill bara ge upp allt

Nya röntgen undersökningar

Nya röntgen undersökningar om typ 2 v,,


jag önskar bara att jag får bli friskförklarad och få leva ett normalt liv utan sjukhusbesök och röntgen undersökningar