Fortsättning sammafattning sjukdomshistoria 2006 del 2

Nu kommer del 2 av sammanfattningen av min sjukdomshistroia o tankar som jag skrev ner under min behandling. Det lättaste är om ni först läser det tidigare inlägget och sen bläddrar tillbaka hit.





Gud av Gud, ljus av ljus.,
född, icke skapad, före all tid
av samma väsen som Fadern -
och om du skall komma en gång
på himmelens brinnande skyar
till min säkra dom
och osäkra salighet
-älskar jag dig

Om du inte är Gud,
om ditt hjärta bedrog dig,
om du begick ett svindlande misstag
i hybris och bottenlös ödmjukhet,
och om du vore den störste fantast
som någonsin här i tröghetens värld
förlyft sig på evigheten
-älskar jag dig

Endast så.
Endast med tusen frågor
blåsande genom själen
-som i en bombad kyrka
med bortsprängda dörrar och fönster
och vindarna spelande genom skeppen
-älskar jag dig


2006-07-31

Hur ska jag orka???? *blir galen snart*

2006-08-08

När änglar kommer iklär de sig denna världens skrud. Om de inte iklär sig en skrud som passar denna värld,kan de inte uthärda denna värld och världen kan inte uthärda dem //
strålglansens bok
*****************************************

Idag har jag fått 2 tunga besked.Både BM och Cissi är väldigt sjuka för tillfället. Och det verkar inte finnas något hopp kvar för de.Det är så hemskt så fruktansvärt hemskt att någon ska behövas drabbas av cancer. Och jag sitter här med ångest över om jag kommer göra smma vandring mot "en ny värld" som de..... *faaaan vad det ska vara orrätvist*


2006-09-08

Ja vad ska man skriva? jag önskar så inenrligt att jag hade något glädjande att berätta för er,men det har jag tyvärr inte.
Det går sin lilla gång,jag nojar fortfarande över varenda liten smärta jag har att det är spridningen som känns, jag vet att det inte är så men ibland går tankarna överstyr

Micke sa till mig häromdan att jag ska glädjas över vad jag har och inte tänka på allt jag INTE har,men hur ska man förklara för någon man håller kär att man är så rädd, så fruktansvärt rädd att man aldrig komemr få uppleva det.
Hur ska man förklara känslan över att ens tid är räknad i timmar minitur och månader,kanske år framöver?Hur ska man kunna förklara känslan av att inte veta om man får uppleva åren som väntar? som han tror väntar på mig....Hur ska man ens kunna förklara vilken ångest man har över allt ogjort som jag kanske aldrig kommer få uppleva?

alla resor, alla möten med nya folk, ja allting man kanske missar.

Ta mig inte för given, för allt har ett slut någon gång.. Men det är ingen som vet om mitt slut är om 1 år,1 månad eller 10 eller 80 år.
Berätta för dina nära och kära hur mycket ni älskar de och njuter av deras sällskap,
säg ett par vänliga ord
Imorgon kan det vara försent
*Va rädda om varann*

2006-09-15

Idag är det tungt. Kanske ska jag ge upp och sluta kämpa?

2006-09-26

Ännu en tung dag i mörker... ett helvetes mörker som aldrig vill släppa taget om mig... släpp in lite ljus i mitt liv...


2006-09-27

Hur ska jag kunna förklara för de jag håller mest kära? Hur ska jag få fram orden som skriker i mitt huvud. Hur ska jag kunna formulera mina tankar i ord?
Idag är det ännu en tung dag, det är konstigt hur de tunga dagarna kan bli en vardag, hur jag egentligen inte förväntar mig något annat,
Hur självklart det är för mig att vakna på morgonen och veta att dagen kommer bli lika jävlig som förra dagen o förra veckan.
De säger att rutiner är bra och lungnande mot människor. Att vi är vanedjur...
Kanske är det en naturlig del av ens mekanismer att anpassa sig?
Att dra in sig o ner sig ännu längre och inte ens förvänta sig att få en bra dag?
Tänk om jag förväntar mig en bra dag och så blir den lika jävlig som igår... Då blir jag så otroligt besviken, så jag tror det är en försvarsmekanism att inte hoppas....

Jag vill hoppas Jag vill tro........
Men tyvärr
Idag är det jobbigt, för det känns som jag typ lever vid sidan om mig själv... Läste genom min blogg o tänkte Stackars människa... sen insåg jag att det var mina egna ord jag satt och läste.. Jag började tom gråta av allt jag skrivit... Kan man gråta över hur ens liv blev? Får man det? Får man vara liten och låg och storböla över ens egna ord?
Är jag lycklig? Kommer jag bli lycklig? Vad gör mig lycklig?

*vill krypa ner i sängen igen o dra en gammal filt över mig o gå i ide*

2006-09-28

Nya cellgifter på måndag, påbörja ny behandlning igen...... Min läkare har sagt åt mig hundra gånger och inte säga cellgift,det heter ju så fint Cytostatika men det skiter jag fullständigt i.För mig kommer det alltid vara förbannade cellgifter
Jag hatar det, jag hatar det......

Har inte ngr ord som kan beskriva min känsla som jag har inombords....

2006-09-30)

jag är inte stark! Jag vill bara lägga mig ner o skrika högt att jag inte vill, att jag inte vill börja med behandlingen, påbörjar den imorgon kväll, det blir alltid bättre om jag tar tabletterna innan jag går o lägger mig,
Så nu blir det att ta 2 tabletter på kvällen och en vid lunch tid... Ska ta sammanlagt 3 st tabletter varje dag i 14 dagar..
Har ångest över hur ja kommer känna mig i slutet av behandlingen,när jag knappt kan svälja ner tabletterna....

Jag lever för jag har så många människor runt mig som jag älskar och som älskar mig tillbaka och som behöver mig lika mycket som jag behöver dom.

2006-10-02

Jag blir rörd av alla människor. Alla "okända" människor som skriver till mig, peppar mig och ger mig lite kraft att orka kämpa på, att skotta in lite kol så att loket tuffar vidare, även om det går trögt, så betyder ni så mycket....

Era ord, era tankar och er omtanke för mig...Alla böner för mig som bes runt omkring i Sverige.

De bad för mig i kyrkan i min församling också. Jag blir rörd! Fick ett mail för ett litet tag sen av en tjej.Anna ML heter hon. Hon frågade om hon fick göra ett smycke till mig. Jag sa ja.
En snabb tanke flög förbi Inte kan hon väl mena det?
Kommer hon verkligen göra det för lilla mig? En av alla 9 miljoner människor här.... Så vill hon göra ett smycke till just mig....
Det var svårt att tänka att ngn ville göra något sånt för mig... Lilla obetydelsefulla tjejen som inte är mer än 2 äpple hög
Så damp det ner ett kuvert till mig som innehöll ett av de vackraste smycke jag någonsin sett. Det är så super snyggt och fint och välgjort. Jag började gråta när jag såg det...DET fanns verkligen NÅGON där ute som faktiskt hade gjort detta bara för MIG!

Inte för min systers skull, inte för min kompis skull o inte för min sambos skull. Hon hade gjort detta speciellt för mig!!
En människa som sitter och lever fler mil ifrån mig..som är i en annan del av landet...Det är stort, det är mäktigt!

När jag påbörjade denna bloggen läste ungefär 100 pers den varje dag. Idag är det uppe i 2200 pers som läser den varje dag!

Idag har väl varit si sådär haft en rätt så jobbig natt, spytt x antal gånger (orkar inte räkna de) gick upp o gick till jobbet. Har jobbat halva dan sen åkte jag och Mamma upp till Blekinge och skrev papper på ett liiiitet sommarhus hon har köpt där... Eller eg är det Mamma o Pappa som har köpt det men pappa vill inte kännas vid det riktigt, han tycker mest att mamma är smågalen som köper en massa hus och stugor o div andra projekt....Sen har jag haft ett samtal med en Präst i min församling...

2006-10-03

Du har ett ansvar i livet Att älska dig själv så gott du kan.
Det är ditt enda ansvar. Ditt enda uppdrag. Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig Lycklig.
Det är svårt
För de som inte lyckas blir fulla av avund och gör allt för att du inte ska bli lycklig. För de som har lyckats gör allt för dig och för att du ska finna lyckan. Du har bara ett uppdrag Och det är att vara bara du !!
Allting har ett slut, sommaren, hösten och filmen på tv. Och när det är över så är du ensam.
Då och då är du ensam och det enda du då kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den. För gör du det kan allt annat vara hur bräckligt som helst.

Framtiden kan vara ett orosmoment och vi vet ingenting. Vi Målar upp det ena skräckscenariot efter det andra.En guldfisk vet ingenting om framtiden, undrar inte, oroar sig inte. En guldfisk älskar sig själv. Den lever i nuet !

Att älska sig själv är inte att satsa på dig själv-sak utan det är du duger som du är sak. Det ska inte förväxlas med djungelns lag eller egoism
Alla jag träffar, allt jag ser och allt jag hör är ingredienser i mitt liv
Det liv som jag är skyldig att älska och vårda.
Jag är inte så bra på det men jag jobbar på det.
Det är bättre med en fågel i handen än 10 i skogen
När vi älskar oss själv kan vi älska andra.

Jag älskar mig mig själv, Älskar du dig själv?

2006-10-05

Nu är det synd om mig, förbannat jävla synd om mig Jag är så fruktansvärt trött... Och de jävla blåsorna gör så fruktansvärt ont Så kom intill mig, och håll om mig, jag kan prata om allt eller ingenting...Alla förtränger och glömmer så lätt....

2006-10-29

vad tänker jag med? hur kunde jag för en stund ens tänka tanken att försöka leva ett normalt liv försöka låtsat som allt är bra! fan hur dum e jag? e så ledsen får inte ens ner det i ord utan att det river upp mig ännu mer. jävla skit jävla sjukdom lämna mig ifred!! just Inatt e jag som en tunn skör tråd på gränsen att gå sönder


oktober 30

När man är distanserad till livet.....

är det ungefär som att läsa innehållsförteckningen istället för att känna glassmaken.
så vill jag inte leva mitt liv.
men jag har inte ännu kommit på hur jag ska dyka ner i glassen och känna smaken

2006-11-13

jag känner mig så rädd och ledsen i stort sett hela tiden och jag blir så trött på mig själv. jag vet att jag är stark, men lyckas ej hitta rätsidan på tillvaron.
jag har ju något att se fram emot. så det är ju ej där skon klämmer.
jag är dock orolig över min egen förmåga. är rädd att bli ståendes utan jobb iframtiden. att vara oattraktiv på arbetsmarknaden efter det här. att man anses vara svag. inget att satsa på.

jag är rädd att jag ej kommer att platsa in längre. har blivit så sluten. som en liten mussla. har ingenting att säga och så fort jag öppnar munnen så slinker ordet CANCER ur med höga bokstäver. och jag vill ej bli synonymt med cancer.
jag tycker inte att jag har något att komma med längre. inget vettigt att säga. jag råkar bara ut för tråkigheter.

ingen vill ju umgås med någon som är sjuk eller bara deppar. sången från tv när man var liten dyker med jämna mellanrum upp i huvudknoppen " sudda,sudda bort din sura min. munnen den ska skratta och vara glad." så mycket måsten..... jag har helt tappat bort mig själv och jag tycker ej att jag har någon hjälp, vad var det som hände egentligen?
det ok som lagts på mina axlar är för tungt att bära. mina knän viker sig..ständigt. hur ska jag gå vidare?
står alltför ofta inne på claes ohlsson för att köpa vertyg till min mentala verktygslåda och inser att jag glömt min inköpslista hemma och till råga på allt min plånbok oxå. går alltid hem tomhänt.
När andra drar Trisslotter med hus och jobb och barn så skrapade jag fram: cancer, cancer, cancer!!! Nitlott! Vem farao ser glad ut när han drar triss i cancer? //m

*suckar* behövs det sägas mer? Dag 1 av 14 på cellgifterna o mår blä

Slutet av dec 2006

Faktum är att det finns ingen plattform, ingen säker grund för människor att stå på nu för tiden annat än familjen. Det stod alldeles klart för mig när jag blev sjuk. Får man inte det stöd och den kärlek och omsorg och tillgivenhet man får från en familj, då står man sig slätt. Kärleken är så oerhört viktig. Som vår store poet Auden har sagt: ´Älska varandra eller gå under.´" "Älska varandra eller gå under." Jag skrev ner det. Har Auden sagt det?
"Älska varandra eller gå under", sa Morrie. "Är det inte bra? Och så sant det är. Utan kärlek är vi som fåglar utan vingar