Att inte tänka för mkt

Jag undrar om det är typiskt mig att inte försöka tänka för mkt när jag står inför något som är lite skrämmande. Försöker allt som oftast att inte tänka så mkt på det som är jobbigt,kanske är det en försvarsmekanism för att jag överhuvudtaget ska kunna klara av vardagen.

Jag är rädd,men det är knappt så jag vågar säga det högt, eller ens tänka de. Men jag är rädd. Samtidigt som det är jobbigt att tänka så måste jag göra det,jag har en tuff tid framför mig, inte bara operationen, den i sig själv är jag inte så rädd för,men jag är mest rädd för tiden efteråt o tiden innan. Påbörjar ju en intensiv kamp med mina cellgifter den 1 nov. Jag är inte ett dugg stark, just nu känns det jävligt pissigt o jobbigt.

När änglar kommer iklär de sig denna världens skrud. Om de inte iklär sig en skrud som passar denna värld,kan de inte uthärda denna värld och världen kan inte uthärda dem
"strålglansens bok"