måndag 11 januari 2010

Snart är det den 15 jan....

Usch ja, snart är det den 15 jan,och som varje år så börjar ångesten sakta smyga sig närmre... Varje år vid denna tiden går jag genom allt som hände den där dagen för 5 år sen.... Hade jag kunnat gjort något annorlunda mot vad jag gjorde? Tankarna på om bergsturen var det som dödade dig,ligger alltid där och gror... Jag vet att jag inte kan klandra mig själv,micke eller ngn annan. Men som med allt så är det lättare om man har ngt o skylla på...

Jag kallar inte vår ängels död för missfall, jag kallar inte vår förlust för missfall, ordet missfall hör till med att misslyckas som kvinna tycker jag. Jag ser det inte som ett missfall, jag fick ligga en hel dag på sjukhuset med smärta, det var en förlossning, med värkar och allt som hör till. Sen födde jag vår underbara ängel som vi aldrig fick se, I spanien visar man inte döda barn för föräldrarna.


Jag tycker inte att jag haft ett missfall och det finns inget jag hatar mer än när folk säger att jag fått ett missfall.
Jag misslyckades kanske som kvinna, men jag fick ett barn ett barn som dog men jag fick inte ett missfall.

En ängel i livets bok skrev
Den är född nu, en liten bebis det blev
Ängeln stängde boken och viskade orden
Men detta barn var för vackert för jorden
Lilla Mamma,
jag ser dig från min nya plats,
den plats som kallas för Änglarnas stad.
Jag vill att du ska veta mamma,
att jag har det så bra här.
Här finns det inga bekymmer, bara glädje och ren kärlek.
Jag har så många vänner,
änglar som är både unga och gamla.
Här råder det ingen ålder,
bara en stor kärlek till varandra.
Lilla Mamma,
i Änglarnas stad är allt så vackert,
de vackraste färger, blommor och porlande vatten.
Det finns vackra vita hus, och skogar med de vackraste träd.
Mamma, bergen är blå, och överallt finns det stenar i vitaste marmor.
På de grönaste ängar, växer otroliga blommor i de vackraste färger.
Mamma, jag vill att du ska veta, att jag trivs väldigt bra här.
Lilla Mamma,
jag har en stor uppgift här,
det är att hjälpa människorna på jorden.
Men dig hjälper jag först,
för du är min lilla mamma.
Jag försöker se till så du har det bra,
för jag vet hur mycket du saknar mig.
Jag försöker lindra din smärta, men jag vet att jag inte kan det.
Det gör ont att mista någon man älskar, jag vet det min lilla mamma.
Lilla Mamma,
en sak vill jag du ska veta,
det är att jag är närmare dig än du tror.
Jag pussar dig ofta på kinden, och smeker din arm.
Jag torkar bort dina tårar, och ger dig styrka att klara av din dag.
Du har öppnat ditt hjärta, och du vet att jag finns där inne.
Som ett ljus, en solstråle och en stjärna, kommer jag alltid att finnas i ditt hjärta.
Mamma , jag kommer alltid att vara hos dig, så länge du lever.
Lilla Mamma, jag vill be dig om en sak,
lev ditt liv mamma.
Lev ditt liv för dig, och lev ditt liv för mig.
Var inte rädd mamma för att leva, det är det livet är till för.
De dagar då du känner att ditt liv inte har någon mening,
slut dina ögon i stillheten,
och känn att jag är hos dig.
Jag kommer alltid att vara hos dig, det är min uppgift.
Så en dag, lilla mamma står vi framför varandra igen,
jag ser din lycka,
ditt vackra skratt, när jag sluter dig i min famn.
Då när jag hälsar dig välkommen tillbaka,
hit till Änglarnas stad.
på återseende mamma...

1 kommentar:

  1. Lilla Orzia hur är det ? vad händer? Är orolig för dig! Kram Helene i Uddevalla.

    (Frog på familjeliv numera)

    muffins09@live.se

    SvaraRadera