Jag undrar många gånger hur mycket man ska behöva utstå som människa, hur mkt skit som eg kan hända... Det låter alltid så bra o bara säga till folk som har det jobbigt "men du, det kommer ordna sig, du kommer gå starkare ur detta" blaaa blaa blaa.
Tänk om den dagen kommer då det står klart för en att det inte kommer gå bra?
Jag är trött, ledsen och allmänt låg på det mesta, vissa som ska stå mig närmst ger mig tyvärr inte det stöd jag hade önskat.
På måndag ska de fixa till med min port a cath, den funkar inte riktigt som den ska.
Jag måste få tillåta mig själv att må dåligt,men det är inte så lätt alltid :-( Det hade kunnat varit värre,men det hjälper inte alltid att tänka så.
Jag hoppas på att bli klokare och visare av allt skit som händer i mitt liv. Jag hoppas på att bli frisk, att jag ska få se Idun växa upp, jag hoppas på Guds närvaro i mitt och mina näras liv. Jag hoppas att jag kommer orka med vad som komma skall...
Vad hoppas du på?
Tänder ett ljus för min internetvän som nu är en vacker ängel, hon har skrivit mycket klokt
http://annajansson73.blogspot.com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej på Dig! Jag följde dig och Din kamp på Familjeliv (mitt nick är ididpidi-77) och blev så glad när jag hittade Dig här. Jag ser att det går mycket upp och ner för Dig och jag håller tummarna för att Du kommer att klara Dig genom det här. Hoppas att lilla Idun mår bra! Kram från Ida
SvaraRadera