Morfin

Är min bästa vän just nu, förstår inte men har så ont i kroppen, har inte haft det förrut, sen har jag fått en konstig smärta i övre delen av magen, som ingen riktigt vet vad det är....

Snart är det jul,o jag har INGEN som helst julkänsla, kanske är det för att folk inte verkar förstå att jag är sjuk o tvingar mig o göra "allt"... Måste bita ihop o försöka va lite glad,men det är inte alltid så lätt

Ne nu ska jag snart iväg o köpa en julklapp till mig själv, en ny digitalkamera, kanske blir jag lite gladare?

Lever

jag lever fortfarande,men det är lite jobbigt idag, har lite ont i kroppen,o är yr o skakig,,,, men har bara kräkts 2 gånger

ligger i sängen med min bärbara dator,o orkar inte göra många saker... Är tacksam för jag fick lite morfintabletter idag på sjukhuset

Ångesten kommer som ett brev på posten

Ångesten kommer som ett brev på posten, imorgon är det den 14 dec,,,,

Jag hatar detta, jag hatar tiden precis före, jag hatar tiden under cellgifterna, o jag hatar alla jävla väntan på svar....

Jag vill inte ha en morgondag med cellgift, jag vill inte må dåligt, jag vill inte kräkas 50 gånger per dag. JAG VILL INTE.. O säg inte att jag är stark, inte just idag....

Om jag lägger mig under täcket och varken ser eller hör, slipper jag då????

Behandling kur 1 påbörjas den 14 dec

Jaha, då sitter man här igen,har ångest varje gång det ringer på min mobil,är det läkaren och vad har han att säga?

De ville jag skulle bli op den 22 men jag har sagt nej nej nej, vägrar ligga inne på isolering under jul... Så nu blir det först en kur med nya cellgifter med det fina namnet sendoxan och även fludara som kommer ges som dropp,sen var där ett till som jag tyvärr glömde skriva namnet på. Sammanlagt blir det besök morgonen dag 1-5 för cellgift i dropp, 4 tabletter vid lunch, 4 tabletter vid middag och sen dunderstöten 6 st på kvällen.
Dag 6-7 blir det tabletter enlig samma schema
Dag 8-10 blir det först dropp sen tabletter 3 st till frukost, 4 till lunch, 3 till middag och 4 till kvällen.

Sen blir det uppehåll tom den 28 dec för utvärdering och bestämmande av vidare behandling.

Är skit nervös o rädd, har ju bara tagit 3 st tabletter som max,o det har varit jobbigt.... Nu är det typ 14 st :-o

Just nu känns det jävligt pissigt, och tungt...... Tur att nästan alla julklappar är ordnade och snart inslagna annars vet jag inte vad jag hade gjort....

Försöker mumla ett av mina favort citat "Som en katt med nio liv,ska jag ta mig genom denna kris"

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka, eller var jag ska hitta kraften

Äggplock

Jag har skjutit på min op, fick möjligheten att plocka ut lite ägg o frysa in innan op. 15 st blev det.

Så nu inväntar jag en ny op tid,men jag vägrar ligga inne över jul, då får de skjuta på det tills jan

Skriver mer när ork o tid finns

Att läka

Att få cancer kan ge ärr både på kroppen och i själen. Att läka innebär inte bara det fysiska tillfrisknandet utan att även på ett inre plan komma fram till en position där man känner sig hel som människa.

För att kunna bli helt frisk och läka så måste dessa 2 vara i fas med varann.


Det är så mkt som handlar om prover, provsvar och vad för op som ligger framför mig osv, det känns många gånger som att allt kretsar kring det. Kanske är det självförvållat när jag oftast säger att allt är bra, kanske gör det att ingen längre frågar om hur jag mår, för att jag alltid svara "jodå det går" Jag är öppen med mycket och försöker att vara ärlig,men när det kommer till hur jag mår inom mig så är det bara ytterst få som eg vet hur jag känner. Sen ibland känns det som att det kvittar vad jag svarar, för säger jag att jag är livrädd, att jag mår skit och är nervös, då får jag oftast reaktioner typ jaaaahaaa det var ju tråkigt. Jag brukar alltid avsluta lite sådär hurtigt "Ja ja men huvudsaken är att jag blir frisk" sen brukar det inte bli några längre samtal.

Men det handlar inte bara om att bli frisk, det handlar även om att orka hela vägen fram tills den dagen jag blir friskförklarad. Min dotter gör många gånger att jag orkar gå upp,ibland är det något annat som gör att jag orkar mig upp.

Det gäller som sagt att båda dessa är i fas med varann, det går inte bara att köra på som en ångvält o kasta sig in olika behandlingar och op, det gäller ibland att man försöker tänka och även sätta ord på sina känslor.

Jag försöker att sätta ord på hur jag känner,samtidigt som jag måste hålla mig flytande och fungerande i vardagen. Det är det som är det jobbigaste nu inför nästa behandling o op, att få allt det vardagliga att fungera.

Ibland är jag så trött,arg och ledsen på precis allt, dessa dagar blir inte heller alltid bättre av att saker o ting skiter sig, saker man ska göra som ställs in osv....

"Människor med cancersjukdomar drabbas mycket ofta av trötthet och kraftlöshet som är så överväldigande att det är svårt att få andra att förstå hur det känns"//cancersidan

Jag vill bara lägga mig ner o skrika högt att jag inte vill, att jag inte vill börja med behandlingen,

Trött på att folk snackar så jäkla mkt "vi borde träffas,vi borde fika vi borde göra det o det,men vet ni vad, under ca 2 v tid har jag inte skickat ngr sms till folk om ska vi träffas,ska vi göra något, o vet ni vad? Min mobil är lika död som döden, har fått 1 sms av en vän som ville försöka träffas snart.......

Kanske är det ett bevis på ja, jag vet inte vad............ Men en sak vet jag, NU är jag trött på att vara den som alltid skriver något. Jag kräver inte mycket, men ibland hade det värmt med ett sms eller att ngn bara hade tittat förbi med lite nybakade bullar, eller en frukost eller ngr blommor eller vad sjutton som helst....

Och ännu en gång,fråga inte hur jag mår om ni inte vill höra saningen för jag mår inte bra...

Har skrivit det innan o klistar in det igen

Helvetes jävlar!
Tänk om Jag ÄR den femte kvinnan! Hon som INTE blir frisk...

Ja,man är inte odödlig det vet jag.... men usch o fy vad det har varit jobbigt med vissa tankar

Det är dock ingenting jag går omkring och grubblar på för jämnan precis.
För det orkar jag inte! Alltså orkar inte rent fysiskt. Hjärnan har också gått ner i tempo känns det som. Tänker mest primitiva, ytterst simpla tankar. Typ ”torr i munnen”, ”bajsnödig”, ”trött”, ”måste vila”, ”ont i magen” och annat föga intressant.


Det är så konstigt att cancer ger ärr, både på kroppen och i själen.

Att inte tänka för mkt

Jag undrar om det är typiskt mig att inte försöka tänka för mkt när jag står inför något som är lite skrämmande. Försöker allt som oftast att inte tänka så mkt på det som är jobbigt,kanske är det en försvarsmekanism för att jag överhuvudtaget ska kunna klara av vardagen.

Jag är rädd,men det är knappt så jag vågar säga det högt, eller ens tänka de. Men jag är rädd. Samtidigt som det är jobbigt att tänka så måste jag göra det,jag har en tuff tid framför mig, inte bara operationen, den i sig själv är jag inte så rädd för,men jag är mest rädd för tiden efteråt o tiden innan. Påbörjar ju en intensiv kamp med mina cellgifter den 1 nov. Jag är inte ett dugg stark, just nu känns det jävligt pissigt o jobbigt.

När änglar kommer iklär de sig denna världens skrud. Om de inte iklär sig en skrud som passar denna värld,kan de inte uthärda denna värld och världen kan inte uthärda dem
"strålglansens bok"