Hemma igen

Nu e ja hemma igen efter läkar besök och röntgen, just nu virvlar massa tankar,o jag e supertrött, ska sova men hoppas jag orkar uppdatera lite längre fram

Today is the day

Idag är det dagen då ja ska röntgas och träffa min "kära" dr och snacka... Känns som det känns, har målat upp alla möjliga senario i huvudet över vad som kan tänkas säga,men en sak ja har lärt mig lite grann i alla fall e att inte "måla fan" på väggen innan fan själv målar sig där...

Jag vill citera en väldigt klok ängel som alltid sa

Utan hopp kan man inte leva.

Jag har även bestämt mig för att jag får vara trött och säga till folk som ringer idag orkar jag inte prata, jag får vara ledsen och apatisk och inte ta mig för något....

Jag har även börjat försöka reda ut lite texter och renskriva lite på min lilla berättelse "Min resa med Herr Cancer"

Jag har aldrig delat med mig av det jag har skrivit på det, men nu känner jag att tiden e mogen och lägga ut delar av det jag skrivit. Mycket av det ja skrivit är väldigt privat och inget jag vill dela med mig av, därför får ni lite utvalda delar från "kapitel 1"

Min resa med Herr Cancer del 1

Jag har alltid varit den där glada, sprudlande tjejen som har vetat vad jag vill med mitt liv, nåja vetat på ett ungefär vad jag velat göra. Jag skulle gifta mig, skaffa 3-4 barn och ha ett bra jobb och ett stort och fint hus...

Allt såg ut att kunna bli så bra,men en dag bara sådär hux flux som från ingenstans knackade det på min dörr,,, Det hade knackat en del gånger på dörren, någon hade stuckit in huvudet och sagt du har halsfluss här är medicin,o sen gått, sen hade det kanske dröjt sisådär ett halvår tills dess att det knackade igen, det hade aldrig varit några särskilt jobbiga besked som hade kommit till mig när jag öppnade dörren. Men denna dagen så var allt annorlunda, i alla fall efter det att jag öppnade dörren. Utanför stod Herr Cancer och sträckte fram sin hand och presenterade sig, just som

Herrrrr Cancer

Jag sa åt honom att han måste ha kommit fel och att han inte skulle knacka på min dörr, jag stängde sen dörren och trodde jag kunde andas ut. Men vad jag inte då visste var att han hade lyckats smita in genom dörren, så jag hade inte stängt ute han, han hade kommit in i mitt liv.

Och inte ens trevlig kunde han var, där han hade klampat in i mitt liv, helt oinbjuden... Han började nu knacka på min axel lite titt som tätt för att göra sig påmind, inte bara en gång om dagen utan 100 tals gånger.....

Jag hade aldrig bjudit in honom och nu upptog han den största delen av mitt vakna liv, eller inte bara min vakna del, utan även när jag sov drömde jag om honom.

Jag trodde mötet med Herr Cancer skulle vara för en kort stund, vara en liten del i mitt liv,,,men ack så fel jag hade....

röntgen om 1 v

röntgen om en vecka, och jag e nere i en riktig down period, vill bara ge upp allt

Nya röntgen undersökningar

Nya röntgen undersökningar om typ 2 v,,


jag önskar bara att jag får bli friskförklarad och få leva ett normalt liv utan sjukhusbesök och röntgen undersökningar

Depp dag

Idag e det en riktig deppdag,,, på riktigt kan man säga, jag har ingen enegi kvar faktiskt,, det händer mkt i mitt liv,mkt praktiskt jag måste lösa och fixa,men jag kan inte tänka klart, inte ens ngr sekunder... hade önskat så att livet hade varit enkelt och lätt och rosenrosa,,men tyvärr är det inte så

Det är klart man är ledsen ibland...

Natten, de mörka tankarnas tid, på natten vaknar de till liv, och oftast får de husera fritt...

Hade en pratstund med en vän som är mig väldigt kär,, hon frågade mig;

Men julia,du är oftast så glad men är du aldrig ledsen och arg över ditt liv???

Först blev jag helt ställd,men efter ett tag så svarade jag

-Det är väl klart att jag ibland är arg och ledsen över hur allt blev,, ibland hatar jag att jag fick cancer, varför lixom jag?? Men jag har oxå lärt mig att livet är för värdefullt för att gå o gräma sig och undra varför de blev som det blev, jag har ingen skuld till att jag fick cancer, vissa drabbas så e det bara,men att gå runt o va bitter för det? Nej det behövs inte

Just nu mår jag sådär,, har fått en tid hos onken och han avslutade samtalet med orden som jag hatar att höra "se nu till att inte oroa dig inför ditt besök" Jag vet att han försöker lätta upp stämningen men det blir ju som det blir.....

Jäkla skit

Jag undrar många gånger hur mycket man ska behöva utstå som människa, hur mkt skit som eg kan hända... Det låter alltid så bra o bara säga till folk som har det jobbigt "men du, det kommer ordna sig, du kommer gå starkare ur detta" blaaa blaa blaa.

Tänk om den dagen kommer då det står klart för en att det inte kommer gå bra?

Jag är trött, ledsen och allmänt låg på det mesta, vissa som ska stå mig närmst ger mig tyvärr inte det stöd jag hade önskat.

På måndag ska de fixa till med min port a cath, den funkar inte riktigt som den ska.

Jag måste få tillåta mig själv att må dåligt,men det är inte så lätt alltid :-( Det hade kunnat varit värre,men det hjälper inte alltid att tänka så.

Jag hoppas på att bli klokare och visare av allt skit som händer i mitt liv. Jag hoppas på att bli frisk, att jag ska få se Idun växa upp, jag hoppas på Guds närvaro i mitt och mina näras liv. Jag hoppas att jag kommer orka med vad som komma skall...

Vad hoppas du på?

Tänder ett ljus för min internetvän som nu är en vacker ängel, hon har skrivit mycket klokt

http://annajansson73.blogspot.com