Är min bästa vän just nu, förstår inte men har så ont i kroppen, har inte haft det förrut, sen har jag fått en konstig smärta i övre delen av magen, som ingen riktigt vet vad det är....
Snart är det jul,o jag har INGEN som helst julkänsla, kanske är det för att folk inte verkar förstå att jag är sjuk o tvingar mig o göra "allt"... Måste bita ihop o försöka va lite glad,men det är inte alltid så lätt
Ne nu ska jag snart iväg o köpa en julklapp till mig själv, en ny digitalkamera, kanske blir jag lite gladare?
måndag 21 december 2009
tisdag 15 december 2009
Lever
jag lever fortfarande,men det är lite jobbigt idag, har lite ont i kroppen,o är yr o skakig,,,, men har bara kräkts 2 gånger
ligger i sängen med min bärbara dator,o orkar inte göra många saker... Är tacksam för jag fick lite morfintabletter idag på sjukhuset
ligger i sängen med min bärbara dator,o orkar inte göra många saker... Är tacksam för jag fick lite morfintabletter idag på sjukhuset
söndag 13 december 2009
Ångesten kommer som ett brev på posten
Ångesten kommer som ett brev på posten, imorgon är det den 14 dec,,,,
Jag hatar detta, jag hatar tiden precis före, jag hatar tiden under cellgifterna, o jag hatar alla jävla väntan på svar....
Jag vill inte ha en morgondag med cellgift, jag vill inte må dåligt, jag vill inte kräkas 50 gånger per dag. JAG VILL INTE.. O säg inte att jag är stark, inte just idag....
Om jag lägger mig under täcket och varken ser eller hör, slipper jag då????
Jag hatar detta, jag hatar tiden precis före, jag hatar tiden under cellgifterna, o jag hatar alla jävla väntan på svar....
Jag vill inte ha en morgondag med cellgift, jag vill inte må dåligt, jag vill inte kräkas 50 gånger per dag. JAG VILL INTE.. O säg inte att jag är stark, inte just idag....
Om jag lägger mig under täcket och varken ser eller hör, slipper jag då????
tisdag 8 december 2009
Behandling kur 1 påbörjas den 14 dec
Jaha, då sitter man här igen,har ångest varje gång det ringer på min mobil,är det läkaren och vad har han att säga?
De ville jag skulle bli op den 22 men jag har sagt nej nej nej, vägrar ligga inne på isolering under jul... Så nu blir det först en kur med nya cellgifter med det fina namnet sendoxan och även fludara som kommer ges som dropp,sen var där ett till som jag tyvärr glömde skriva namnet på. Sammanlagt blir det besök morgonen dag 1-5 för cellgift i dropp, 4 tabletter vid lunch, 4 tabletter vid middag och sen dunderstöten 6 st på kvällen.
Dag 6-7 blir det tabletter enlig samma schema
Dag 8-10 blir det först dropp sen tabletter 3 st till frukost, 4 till lunch, 3 till middag och 4 till kvällen.
Sen blir det uppehåll tom den 28 dec för utvärdering och bestämmande av vidare behandling.
Är skit nervös o rädd, har ju bara tagit 3 st tabletter som max,o det har varit jobbigt.... Nu är det typ 14 st :-o
Just nu känns det jävligt pissigt, och tungt...... Tur att nästan alla julklappar är ordnade och snart inslagna annars vet jag inte vad jag hade gjort....
Försöker mumla ett av mina favort citat "Som en katt med nio liv,ska jag ta mig genom denna kris"
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka, eller var jag ska hitta kraften
De ville jag skulle bli op den 22 men jag har sagt nej nej nej, vägrar ligga inne på isolering under jul... Så nu blir det först en kur med nya cellgifter med det fina namnet sendoxan och även fludara som kommer ges som dropp,sen var där ett till som jag tyvärr glömde skriva namnet på. Sammanlagt blir det besök morgonen dag 1-5 för cellgift i dropp, 4 tabletter vid lunch, 4 tabletter vid middag och sen dunderstöten 6 st på kvällen.
Dag 6-7 blir det tabletter enlig samma schema
Dag 8-10 blir det först dropp sen tabletter 3 st till frukost, 4 till lunch, 3 till middag och 4 till kvällen.
Sen blir det uppehåll tom den 28 dec för utvärdering och bestämmande av vidare behandling.
Är skit nervös o rädd, har ju bara tagit 3 st tabletter som max,o det har varit jobbigt.... Nu är det typ 14 st :-o
Just nu känns det jävligt pissigt, och tungt...... Tur att nästan alla julklappar är ordnade och snart inslagna annars vet jag inte vad jag hade gjort....
Försöker mumla ett av mina favort citat "Som en katt med nio liv,ska jag ta mig genom denna kris"
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka, eller var jag ska hitta kraften
lördag 5 december 2009
Äggplock
Jag har skjutit på min op, fick möjligheten att plocka ut lite ägg o frysa in innan op. 15 st blev det.
Så nu inväntar jag en ny op tid,men jag vägrar ligga inne över jul, då får de skjuta på det tills jan
Skriver mer när ork o tid finns
Så nu inväntar jag en ny op tid,men jag vägrar ligga inne över jul, då får de skjuta på det tills jan
Skriver mer när ork o tid finns
onsdag 28 oktober 2009
Att läka
Att få cancer kan ge ärr både på kroppen och i själen. Att läka innebär inte bara det fysiska tillfrisknandet utan att även på ett inre plan komma fram till en position där man känner sig hel som människa.
För att kunna bli helt frisk och läka så måste dessa 2 vara i fas med varann.
Det är så mkt som handlar om prover, provsvar och vad för op som ligger framför mig osv, det känns många gånger som att allt kretsar kring det. Kanske är det självförvållat när jag oftast säger att allt är bra, kanske gör det att ingen längre frågar om hur jag mår, för att jag alltid svara "jodå det går" Jag är öppen med mycket och försöker att vara ärlig,men när det kommer till hur jag mår inom mig så är det bara ytterst få som eg vet hur jag känner. Sen ibland känns det som att det kvittar vad jag svarar, för säger jag att jag är livrädd, att jag mår skit och är nervös, då får jag oftast reaktioner typ jaaaahaaa det var ju tråkigt. Jag brukar alltid avsluta lite sådär hurtigt "Ja ja men huvudsaken är att jag blir frisk" sen brukar det inte bli några längre samtal.
Men det handlar inte bara om att bli frisk, det handlar även om att orka hela vägen fram tills den dagen jag blir friskförklarad. Min dotter gör många gånger att jag orkar gå upp,ibland är det något annat som gör att jag orkar mig upp.
Det gäller som sagt att båda dessa är i fas med varann, det går inte bara att köra på som en ångvält o kasta sig in olika behandlingar och op, det gäller ibland att man försöker tänka och även sätta ord på sina känslor.
Jag försöker att sätta ord på hur jag känner,samtidigt som jag måste hålla mig flytande och fungerande i vardagen. Det är det som är det jobbigaste nu inför nästa behandling o op, att få allt det vardagliga att fungera.
Ibland är jag så trött,arg och ledsen på precis allt, dessa dagar blir inte heller alltid bättre av att saker o ting skiter sig, saker man ska göra som ställs in osv....
"Människor med cancersjukdomar drabbas mycket ofta av trötthet och kraftlöshet som är så överväldigande att det är svårt att få andra att förstå hur det känns"//cancersidan
Jag vill bara lägga mig ner o skrika högt att jag inte vill, att jag inte vill börja med behandlingen,
Trött på att folk snackar så jäkla mkt "vi borde träffas,vi borde fika vi borde göra det o det,men vet ni vad, under ca 2 v tid har jag inte skickat ngr sms till folk om ska vi träffas,ska vi göra något, o vet ni vad? Min mobil är lika död som döden, har fått 1 sms av en vän som ville försöka träffas snart.......
Kanske är det ett bevis på ja, jag vet inte vad............ Men en sak vet jag, NU är jag trött på att vara den som alltid skriver något. Jag kräver inte mycket, men ibland hade det värmt med ett sms eller att ngn bara hade tittat förbi med lite nybakade bullar, eller en frukost eller ngr blommor eller vad sjutton som helst....
Och ännu en gång,fråga inte hur jag mår om ni inte vill höra saningen för jag mår inte bra...
Har skrivit det innan o klistar in det igen
Helvetes jävlar!
Tänk om Jag ÄR den femte kvinnan! Hon som INTE blir frisk...
Ja,man är inte odödlig det vet jag.... men usch o fy vad det har varit jobbigt med vissa tankar
Det är dock ingenting jag går omkring och grubblar på för jämnan precis.
För det orkar jag inte! Alltså orkar inte rent fysiskt. Hjärnan har också gått ner i tempo känns det som. Tänker mest primitiva, ytterst simpla tankar. Typ ”torr i munnen”, ”bajsnödig”, ”trött”, ”måste vila”, ”ont i magen” och annat föga intressant.
Det är så konstigt att cancer ger ärr, både på kroppen och i själen.
För att kunna bli helt frisk och läka så måste dessa 2 vara i fas med varann.
Det är så mkt som handlar om prover, provsvar och vad för op som ligger framför mig osv, det känns många gånger som att allt kretsar kring det. Kanske är det självförvållat när jag oftast säger att allt är bra, kanske gör det att ingen längre frågar om hur jag mår, för att jag alltid svara "jodå det går" Jag är öppen med mycket och försöker att vara ärlig,men när det kommer till hur jag mår inom mig så är det bara ytterst få som eg vet hur jag känner. Sen ibland känns det som att det kvittar vad jag svarar, för säger jag att jag är livrädd, att jag mår skit och är nervös, då får jag oftast reaktioner typ jaaaahaaa det var ju tråkigt. Jag brukar alltid avsluta lite sådär hurtigt "Ja ja men huvudsaken är att jag blir frisk" sen brukar det inte bli några längre samtal.
Men det handlar inte bara om att bli frisk, det handlar även om att orka hela vägen fram tills den dagen jag blir friskförklarad. Min dotter gör många gånger att jag orkar gå upp,ibland är det något annat som gör att jag orkar mig upp.
Det gäller som sagt att båda dessa är i fas med varann, det går inte bara att köra på som en ångvält o kasta sig in olika behandlingar och op, det gäller ibland att man försöker tänka och även sätta ord på sina känslor.
Jag försöker att sätta ord på hur jag känner,samtidigt som jag måste hålla mig flytande och fungerande i vardagen. Det är det som är det jobbigaste nu inför nästa behandling o op, att få allt det vardagliga att fungera.
Ibland är jag så trött,arg och ledsen på precis allt, dessa dagar blir inte heller alltid bättre av att saker o ting skiter sig, saker man ska göra som ställs in osv....
"Människor med cancersjukdomar drabbas mycket ofta av trötthet och kraftlöshet som är så överväldigande att det är svårt att få andra att förstå hur det känns"//cancersidan
Jag vill bara lägga mig ner o skrika högt att jag inte vill, att jag inte vill börja med behandlingen,
Trött på att folk snackar så jäkla mkt "vi borde träffas,vi borde fika vi borde göra det o det,men vet ni vad, under ca 2 v tid har jag inte skickat ngr sms till folk om ska vi träffas,ska vi göra något, o vet ni vad? Min mobil är lika död som döden, har fått 1 sms av en vän som ville försöka träffas snart.......
Kanske är det ett bevis på ja, jag vet inte vad............ Men en sak vet jag, NU är jag trött på att vara den som alltid skriver något. Jag kräver inte mycket, men ibland hade det värmt med ett sms eller att ngn bara hade tittat förbi med lite nybakade bullar, eller en frukost eller ngr blommor eller vad sjutton som helst....
Och ännu en gång,fråga inte hur jag mår om ni inte vill höra saningen för jag mår inte bra...
Har skrivit det innan o klistar in det igen
Helvetes jävlar!
Tänk om Jag ÄR den femte kvinnan! Hon som INTE blir frisk...
Ja,man är inte odödlig det vet jag.... men usch o fy vad det har varit jobbigt med vissa tankar
Det är dock ingenting jag går omkring och grubblar på för jämnan precis.
För det orkar jag inte! Alltså orkar inte rent fysiskt. Hjärnan har också gått ner i tempo känns det som. Tänker mest primitiva, ytterst simpla tankar. Typ ”torr i munnen”, ”bajsnödig”, ”trött”, ”måste vila”, ”ont i magen” och annat föga intressant.
Det är så konstigt att cancer ger ärr, både på kroppen och i själen.
måndag 19 oktober 2009
Att inte tänka för mkt
Jag undrar om det är typiskt mig att inte försöka tänka för mkt när jag står inför något som är lite skrämmande. Försöker allt som oftast att inte tänka så mkt på det som är jobbigt,kanske är det en försvarsmekanism för att jag överhuvudtaget ska kunna klara av vardagen.
Jag är rädd,men det är knappt så jag vågar säga det högt, eller ens tänka de. Men jag är rädd. Samtidigt som det är jobbigt att tänka så måste jag göra det,jag har en tuff tid framför mig, inte bara operationen, den i sig själv är jag inte så rädd för,men jag är mest rädd för tiden efteråt o tiden innan. Påbörjar ju en intensiv kamp med mina cellgifter den 1 nov. Jag är inte ett dugg stark, just nu känns det jävligt pissigt o jobbigt.
När änglar kommer iklär de sig denna världens skrud. Om de inte iklär sig en skrud som passar denna värld,kan de inte uthärda denna värld och världen kan inte uthärda dem
"strålglansens bok"
Jag är rädd,men det är knappt så jag vågar säga det högt, eller ens tänka de. Men jag är rädd. Samtidigt som det är jobbigt att tänka så måste jag göra det,jag har en tuff tid framför mig, inte bara operationen, den i sig själv är jag inte så rädd för,men jag är mest rädd för tiden efteråt o tiden innan. Påbörjar ju en intensiv kamp med mina cellgifter den 1 nov. Jag är inte ett dugg stark, just nu känns det jävligt pissigt o jobbigt.
När änglar kommer iklär de sig denna världens skrud. Om de inte iklär sig en skrud som passar denna värld,kan de inte uthärda denna värld och världen kan inte uthärda dem
"strålglansens bok"
lördag 17 oktober 2009
Suck dagens irritationsmoment, stör mig så förbannat
Usch idag är jag på riktigt sur på de som alltid, ja det ÄR samma personer som alltid klagar på att det inte händer ngt i deras liv, de sitter varje gång man träffas o blaaa blaa bla VARFÖR händer det inget i mitt liv, det e så tråkigt.
SEN när man försöker ordna,fixa o trixa en massa JAHA hur många av dessa jävlarna som klagar kommer??????????
Jag är jävligt trött o irriterad på att försöka få med de på olika saker o sen ids de aldrig, alltid är det ngt som gör att de inte kan
Ni som vill och känner er träffade, TA åt er av det jag skriver.... Ni andra gör vad ni vill
SEN när man försöker ordna,fixa o trixa en massa JAHA hur många av dessa jävlarna som klagar kommer??????????
Jag är jävligt trött o irriterad på att försöka få med de på olika saker o sen ids de aldrig, alltid är det ngt som gör att de inte kan
Ni som vill och känner er träffade, TA åt er av det jag skriver.... Ni andra gör vad ni vill
tisdag 13 oktober 2009
Händer massa roligt här nu
Ja det händer en massa roliga saker här nu,det kommer bli stora förändringar med det mesta, o så håller jag på rensa ut de som bara ger mig negativ energi, behöver inte de nu när jag har min op framför mig,
Jag har bestämt mig för att leva fullt ut och att livet är för kort för att inte våga förändra sitt liv. Det är faktiskt bara man själv som kan ändra sig o sitt liv, ingen annan, glöm aldrig det kära medmänniskor.
Det kommer alltid finnas avundsjuka, och elaka människor, det gäller bara att ngn gång försöka bryta med dessa människor innan de förstör en totalt.
Jag har bestämt mig för att leva fullt ut och att livet är för kort för att inte våga förändra sitt liv. Det är faktiskt bara man själv som kan ändra sig o sitt liv, ingen annan, glöm aldrig det kära medmänniskor.
Det kommer alltid finnas avundsjuka, och elaka människor, det gäller bara att ngn gång försöka bryta med dessa människor innan de förstör en totalt.
söndag 4 oktober 2009
Försöker att inte tänka
Jag försöker att inte tänka så mkt på op som snart kommer,men givetvis så kommer tankarna över en lite då o då. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är det sista jag behöver genomgå.... Det kommer bli tufft men jag hoppas att det är värt det
onsdag 19 augusti 2009
Snart semester från livet
Ni som känner mig,vet att jag då och då måste ta lite semester från livet, nu känns det som att jag behöver det. Är totalt slut,orkar ingenting om dagarna, det är typ mest det vanliga basic som fungerar för mig, typ stiga upp, duscha o se till så Idun har rena kläder o mat på bordet.
Det har varit ett sjuhelvetes år och stundtals riktigt jobbigt, har fortfarande inte förstått att min kompis är borta o aldrig kommer igen, förstår inte heller att det är 5 mån sen hon gick bort, och vart har dessa månaderna tagit vägen?
Jag har vänt "mitt inre" ut,för att ta bort den negativa klang av fruktan,som ordet respekt fått bära på under lång tid.
Aktning,vördnad,hänsyn och hederlighet är dess riktiga värde. Att ta del,av en annan människas liv. Att komma nära någon som man kanske aldrig annars hade kommit nära,,,
Ta lärdom, Och visa respekt för människorna man möter, människorna man pratar med, människorna man bara läser om.
Det är med brustet hjärta jag sitter här, är inne i en väldigt jobbig o känslosam period just nu, Tankar som virvlar och far.Så ledsen för en person i min närmsta närhet inte kan visa mig respekt för mig, för mina tankar och känslor.
Min sjukdom ursäktar inte mitt beteende ,men vissa dagar blir det bara för mycket och det enda jag vill dessa dagar är att bli bemött med medkänsla och respekt.
Inte hårda ord och hån mot mig som person.
Jag är så känslig just nu, det värker och gör så ont i mitt hjärta just nu bland annat för att vissa jag trodde jag hade ett bra stöd ifrån helt plötsligt har vänt på en femöring o gärna ska påpeka hur "dum" jag är...
Alla har en gräns för vad de står ut med, och min gräns är snart nådd....
Respekt=Kärlek
Att vara rädd om allt liv,andras liv men
också ditt eget.
en människa kan klara mkt men inte hur mkt som helst.
Slumpvist vandrar vi
som kokande vattenmolekyler
sökandes efter något utöver det vardagliga
utan att egentligen vilja se
eller ta emot
något bortom det förväntade
Lyssna på dig själv
Titta aldrig på folk med dessa ögon
innan du har tittat på dig själv.....
Ingen människa är bättre än någon annan
Nåja,nu tar jag semester från livet,och hoppas på att hitta mina krafter bland vita sandstränder och paraplydrinkar
Det har varit ett sjuhelvetes år och stundtals riktigt jobbigt, har fortfarande inte förstått att min kompis är borta o aldrig kommer igen, förstår inte heller att det är 5 mån sen hon gick bort, och vart har dessa månaderna tagit vägen?
Jag har vänt "mitt inre" ut,för att ta bort den negativa klang av fruktan,som ordet respekt fått bära på under lång tid.
Aktning,vördnad,hänsyn och hederlighet är dess riktiga värde. Att ta del,av en annan människas liv. Att komma nära någon som man kanske aldrig annars hade kommit nära,,,
Ta lärdom, Och visa respekt för människorna man möter, människorna man pratar med, människorna man bara läser om.
Det är med brustet hjärta jag sitter här, är inne i en väldigt jobbig o känslosam period just nu, Tankar som virvlar och far.Så ledsen för en person i min närmsta närhet inte kan visa mig respekt för mig, för mina tankar och känslor.
Min sjukdom ursäktar inte mitt beteende ,men vissa dagar blir det bara för mycket och det enda jag vill dessa dagar är att bli bemött med medkänsla och respekt.
Inte hårda ord och hån mot mig som person.
Jag är så känslig just nu, det värker och gör så ont i mitt hjärta just nu bland annat för att vissa jag trodde jag hade ett bra stöd ifrån helt plötsligt har vänt på en femöring o gärna ska påpeka hur "dum" jag är...
Alla har en gräns för vad de står ut med, och min gräns är snart nådd....
Respekt=Kärlek
Att vara rädd om allt liv,andras liv men
också ditt eget.
en människa kan klara mkt men inte hur mkt som helst.
Slumpvist vandrar vi
som kokande vattenmolekyler
sökandes efter något utöver det vardagliga
utan att egentligen vilja se
eller ta emot
något bortom det förväntade
Lyssna på dig själv
Titta aldrig på folk med dessa ögon
innan du har tittat på dig själv.....
Ingen människa är bättre än någon annan
Nåja,nu tar jag semester från livet,och hoppas på att hitta mina krafter bland vita sandstränder och paraplydrinkar
söndag 16 augusti 2009
Jävla virus
Kan man och får man känna sig ensam när man har folk runt omkring sig?
Varför är man så himla feg och rädd för att be om hjälp och rädd för att visa sina innersta känslor?
NEJ det är inte alltid bra,,,ofta river ångesten och de mörka tankarna över en,men jag vill inte klaga, vill int bli "hon som ser allt i svart" vill int bli hon som ingen vill umgås med..
Jag vill vara den där glada härliga sprudlande tjejen med sådär jättemkt energi....Att hitta ngt mellanting är inte så lätt,och jag måste tillåta mig själv att jag faktiskt får Må dåligt....
Men vad ska man säga? Så fort man försöker prata om ens ångest o tankar så nickar folk o typ säger, det blir bättre, nickar och börjar prata om ngt annat.
Jag har skrivit det innan,o skriver det igen,fråga int hur jag mår om ni inte vill ha ett ärligt svar...
Och fråga int om ni inte kan ta ett dåligt svar. Nu samlar jag krafter inför vad som komma skall,,,,
"Fyll inte livet med dagar utan fyll dagarna med liv"
Frågan är inte vad som är meningen med livet,utan vad som är livets mening för dig
Börja att leva nu,varje dag räknas som ett nytt liv
Det finns två sätt att leva livet på. Det ena är som om ingenting är ett mirakel, det andra är som om allt är mirakel
Åkte in akut i torsdags, hade jättesvårt att andas o ont i ryggen. De misstänkte en propp men som tur var så var det "bara" virus i lungsäcken. Fast jag hatar diagnosen virus ;-) Känns som det är ngt man får när de inte hittar ngt annat fel på en...
Sen klassiska frågan om min op
Och hur känner du dig då?
SVAR: – Hm... Jag vet inte riktigt faktiskt. Har inte hunnit tänka på den saken än! Men i stort sett fortsätter det väl som förut. Fast med nya spännande gifter...
Jag har även pratat en del med min onk,han är en rolig filur, inte nog med att han är grek och hårig, sen är han dessutom rolig, vi disskuterade ännu en gång om sexförändringar och hur kroppen lixom förändras när man är sjuk. ;-)
Till slut frågade jag onken något som jag aldrig vågat fråga förr:
– Och hur ser du på tidsperspektivet?
– Menar du att du vill veta hur länge du kommer att leva?
– Ja.
– Det GÅR det inte att säga.
– För att det beror på hur sjukdomen utvecklas?
– Ja. Sånt är helt omöjligt att veta i förväg,men dina prognoser att bli frisk är väldigt bra.
Nå, som jag trodde alltså. Och lika bra är väl det.
Givetvis så är det väldigt ledsamt varje gång man får negativa besked hos/av onken, men denna gång blev det lixom mera intensivt....
Nu skulle jag bli precis som de andra ”återfallarna” – med ständigt nya metastaser här och där och nya otäcka behandlingar ända tills kroppen gav upp!
Helvetes jävlar!
Tänk om Jag VAR den femte kvinnan! Hon som INTE blev frisk... Ja,man är inte odödlig det vet jag.... men usch o fy vad det har varit jobbigt med vissa tankar innan jag bestämde mig för op.
Det är dock ingenting jag går omkring och grubblar på för jämnan precis. För det orkar jag inte! Alltså orkar inte rent fysiskt. Hjärnan har också gått ner i tempo känns det som. Tänker mest primitiva, ytterst simpla tankar. Typ ”torr i munnen”, ”bajsnödig”, ”trött”, ”måste vila”, ”ont i magen” och annat föga intressant.
Jag hade tänkt mig att överleva denna skitsjukdom,o gör jag inte det så ska jag i alla fall ha tagit vara på varje ögonblick
Varför är man så himla feg och rädd för att be om hjälp och rädd för att visa sina innersta känslor?
NEJ det är inte alltid bra,,,ofta river ångesten och de mörka tankarna över en,men jag vill inte klaga, vill int bli "hon som ser allt i svart" vill int bli hon som ingen vill umgås med..
Jag vill vara den där glada härliga sprudlande tjejen med sådär jättemkt energi....Att hitta ngt mellanting är inte så lätt,och jag måste tillåta mig själv att jag faktiskt får Må dåligt....
Men vad ska man säga? Så fort man försöker prata om ens ångest o tankar så nickar folk o typ säger, det blir bättre, nickar och börjar prata om ngt annat.
Jag har skrivit det innan,o skriver det igen,fråga int hur jag mår om ni inte vill ha ett ärligt svar...
Och fråga int om ni inte kan ta ett dåligt svar. Nu samlar jag krafter inför vad som komma skall,,,,
"Fyll inte livet med dagar utan fyll dagarna med liv"
Frågan är inte vad som är meningen med livet,utan vad som är livets mening för dig
Börja att leva nu,varje dag räknas som ett nytt liv
Det finns två sätt att leva livet på. Det ena är som om ingenting är ett mirakel, det andra är som om allt är mirakel
Åkte in akut i torsdags, hade jättesvårt att andas o ont i ryggen. De misstänkte en propp men som tur var så var det "bara" virus i lungsäcken. Fast jag hatar diagnosen virus ;-) Känns som det är ngt man får när de inte hittar ngt annat fel på en...
Sen klassiska frågan om min op
Och hur känner du dig då?
SVAR: – Hm... Jag vet inte riktigt faktiskt. Har inte hunnit tänka på den saken än! Men i stort sett fortsätter det väl som förut. Fast med nya spännande gifter...
Jag har även pratat en del med min onk,han är en rolig filur, inte nog med att han är grek och hårig, sen är han dessutom rolig, vi disskuterade ännu en gång om sexförändringar och hur kroppen lixom förändras när man är sjuk. ;-)
Till slut frågade jag onken något som jag aldrig vågat fråga förr:
– Och hur ser du på tidsperspektivet?
– Menar du att du vill veta hur länge du kommer att leva?
– Ja.
– Det GÅR det inte att säga.
– För att det beror på hur sjukdomen utvecklas?
– Ja. Sånt är helt omöjligt att veta i förväg,men dina prognoser att bli frisk är väldigt bra.
Nå, som jag trodde alltså. Och lika bra är väl det.
Givetvis så är det väldigt ledsamt varje gång man får negativa besked hos/av onken, men denna gång blev det lixom mera intensivt....
Nu skulle jag bli precis som de andra ”återfallarna” – med ständigt nya metastaser här och där och nya otäcka behandlingar ända tills kroppen gav upp!
Helvetes jävlar!
Tänk om Jag VAR den femte kvinnan! Hon som INTE blev frisk... Ja,man är inte odödlig det vet jag.... men usch o fy vad det har varit jobbigt med vissa tankar innan jag bestämde mig för op.
Det är dock ingenting jag går omkring och grubblar på för jämnan precis. För det orkar jag inte! Alltså orkar inte rent fysiskt. Hjärnan har också gått ner i tempo känns det som. Tänker mest primitiva, ytterst simpla tankar. Typ ”torr i munnen”, ”bajsnödig”, ”trött”, ”måste vila”, ”ont i magen” och annat föga intressant.
Jag hade tänkt mig att överleva denna skitsjukdom,o gör jag inte det så ska jag i alla fall ha tagit vara på varje ögonblick
tisdag 11 augusti 2009
Tung höst
Så, nu har jag bestämt mig för att genomgå op i höst. Ska först träffa min dr och höra mer om ev biverkningar,för jag tror inte ett dugg på att "det finns inga". Och är biverkningarna för hemska och att jag int kan stå ut med de, ja då får op vara.
Op är relativ ny och går i korta drag ut på att de op bort tumören (WOW som de äntligen verkar ha lokaliserat)och samtidigt så sprutas hela kroppen full av varm cytostatika, men mest i det område där cancercellerna finns. Sen hålls man isoloerad från omgivningen i mellan 3-7 dagar, dvs bara kontakt med sjukhuspersonal i ett sterilt rum, allt är tydligen inklätt i plast :-o
Jag vet inte om jag är nervös eller hur jag eg känner över beskeden som läkarn gav mig. Jag trodde lixom att jag kanske skulle blivit friskförklarad.
Jag har övervägt o vänt och vridit på alla vinklar o vrå, det är inget lätt beslut att ta. Det är så jävla förbannat orrätvisst att livet är såhär hårt......... Livet är som en dans med svåra steg som jag nog aldrig kommer lära mig att dansa...
Fast så var inte fallet,att jag skulle bli friskförklarad... så jag får troget koppla min vän "Cancer" och ha han hängandes på ryggen ett tag till........
Jag funderar mkt på ett av de tidigare inlägg jag gjorde i min blogg på fl. Imorgon ska jag ta fram det igen och skriva lite om det.
O skriv inte att jag är stark, för det är jag tamej fan inte
Jag undrar om du ser mig
har du någonsin sett mig?
Är jag luft?
Är jag vatten?
Jag vill veta
berätta
nu
snälla
inte imorgon
för då är jag luft och vatten
då finns inget kvar
Va rädda om varann
Op är relativ ny och går i korta drag ut på att de op bort tumören (WOW som de äntligen verkar ha lokaliserat)och samtidigt så sprutas hela kroppen full av varm cytostatika, men mest i det område där cancercellerna finns. Sen hålls man isoloerad från omgivningen i mellan 3-7 dagar, dvs bara kontakt med sjukhuspersonal i ett sterilt rum, allt är tydligen inklätt i plast :-o
Jag vet inte om jag är nervös eller hur jag eg känner över beskeden som läkarn gav mig. Jag trodde lixom att jag kanske skulle blivit friskförklarad.
Jag har övervägt o vänt och vridit på alla vinklar o vrå, det är inget lätt beslut att ta. Det är så jävla förbannat orrätvisst att livet är såhär hårt......... Livet är som en dans med svåra steg som jag nog aldrig kommer lära mig att dansa...
Fast så var inte fallet,att jag skulle bli friskförklarad... så jag får troget koppla min vän "Cancer" och ha han hängandes på ryggen ett tag till........
Jag funderar mkt på ett av de tidigare inlägg jag gjorde i min blogg på fl. Imorgon ska jag ta fram det igen och skriva lite om det.
O skriv inte att jag är stark, för det är jag tamej fan inte
Jag undrar om du ser mig
har du någonsin sett mig?
Är jag luft?
Är jag vatten?
Jag vill veta
berätta
nu
snälla
inte imorgon
för då är jag luft och vatten
då finns inget kvar
Va rädda om varann
torsdag 6 augusti 2009
Bara så trött
på ngn eller ngr i min närhet som ställer så fucking höga krav på allt,inklusive mig, o de vet om hur jag mår just nu o vilka besked doktorn har gett, orka lixom bry sig om små saker som att städa o tvätta då.... Blir så trött på att vissa bara kan klaga o se allt som inte är gjort och inte det som faktiskt är gjort. Skriver mer när orken o humöret är bättre
söndag 2 augusti 2009
Alla ska vi dö- Digitala Testamente
Ibland sitter man o bara slösurfar,man letar eg inte efter något särskilt,o så hittar man ngt intressant eller ngt som fångar ens tankar.
Igår var en sån dag, hamnade på aftonbladet och klickade in mig på rubriken
"Ska dödas bloggar finnas kvar"
Sofia skriver en del tänkvärt om detta.
Har du ett digitalt testamente? Och vet dina anhöriga om det? Vill du ha kvar dina konto på internet, din facebook, din blogg osv? Eller vill du att allt ska stängas ner den dagen du inte längre finns?
Jag väljer att skriva in mina lösenord i vita arkivet för att mina efterlevande ska kunna stänga ner vad de anser bäst, SEN vill jag att min blogg och mina tankar ska finnas kvar, ett tag i alla fall. Ja menar det är ju faktiskt ngt som man har skrivit,och ibland är det kloka ord man har lyckats få ner,som jag gärna vill att ngn tar lärdom över.
Skriv ditt eget digitala testamente, Även om du är ung och frisk så vet du alldeles säkert att du inte är odödlig.
Igår var en sån dag, hamnade på aftonbladet och klickade in mig på rubriken
"Ska dödas bloggar finnas kvar"
Sofia skriver en del tänkvärt om detta.
Har du ett digitalt testamente? Och vet dina anhöriga om det? Vill du ha kvar dina konto på internet, din facebook, din blogg osv? Eller vill du att allt ska stängas ner den dagen du inte längre finns?
Jag väljer att skriva in mina lösenord i vita arkivet för att mina efterlevande ska kunna stänga ner vad de anser bäst, SEN vill jag att min blogg och mina tankar ska finnas kvar, ett tag i alla fall. Ja menar det är ju faktiskt ngt som man har skrivit,och ibland är det kloka ord man har lyckats få ner,som jag gärna vill att ngn tar lärdom över.
Skriv ditt eget digitala testamente, Även om du är ung och frisk så vet du alldeles säkert att du inte är odödlig.
söndag 19 juli 2009
Jag har svårt att förstå hur man kan välja döden framför livet
Trots att mitt liv ibland är jävligt o eländigt och det ibland känns som att allt hopp är ute, och att jag ibland funderar över om hur mkt man orkar med, så har jag svårt o förstå hur man kan VÄLJA döden framför livet.
Som många av er vet så begick min allra bästa kompis självmord i mitten av mars. Det kom som en blixt från klar himmel, Jag som kännde henne så otroligt bra hade aldrig kunnat ana vad som försegick i hennes hjärna. Hon berättade aldrig för mig att hon mådde dåligt eller hade de tankarna. Jag kan inte förstå hur man kan välja att dö,när där finns så mycket och leva för, och framför allt att Det finns SÅ många dödligt sjuka som hade gjort vad som helst för att få uppleva några månader till. Jag kan INTE förstå hur man kan göra slut på något så vackert som livet faktiskt är.
Kanske låter det som en klyscha och sådär lagom hurtigt,men det finns alltid något som gör det värt att leva,hur pissigt o skithelvetes jävligt allting är, om det så bara är en piknik med goa vänner, eller att man ska till stranden dagen efter.
Sen tycker jag det är skrämmande att det finns en "kraft" som kan ta över en människas tankar så pass mycket så att denna väljer att begå självmord. För jag kallar det att det är kraften som "sköljde över Tina" och gjorde så att hon valde det hon valde.
Samtidigt som jag brottas med tankar på varför så är jag även förbannad på henne, o ja, det står jag för, hon var mitt allt,o min allra bästa kompis som ställde upp för mig,och jag ställde upp för henne. Och så lämnar hon mig utanför hennes värld av bekymmer och ångest. Jag trodde att jag kännde henne och att jag betydde något för henne. Vilket jag säkert gjorde ändå.
Sitter o läser gamla mail från henne och detta är som hon skrev när hon jobbade i Norge i höstas,precis innan en av mina op
"Jag vill ju ha tillbaks min lilla Julia så du måste kæmpa på.....Det finns ju ingen som du och ingen som kan ersætta dig så du får inte læmna oss. Vi ska ju sitta på ålderdomshem tillsammans och titta tillbaks på livet......kanske ragga på de unga skøtarna och så. Varfør ska du gå igenom allt det hær? Har inte du fått tillræckligt av allt elænde."
Det gör mig så ont att det inte blir vi två som kommer sitta där på ålderdomshemmet o spana in de snygga skötarna ;-) Det var ett uttryck som vi ofta använde "När vi blir gamla o sitter på hem o raggar på skötarna"
Jag känner mig sviken och arg och ledsen........ Och så saknar jag henne så fruktansvärt mkt så det går inte att beskriva i ord.
http://evigaminnen.se/minnessida/kristina-jonsson
Som många av er vet så begick min allra bästa kompis självmord i mitten av mars. Det kom som en blixt från klar himmel, Jag som kännde henne så otroligt bra hade aldrig kunnat ana vad som försegick i hennes hjärna. Hon berättade aldrig för mig att hon mådde dåligt eller hade de tankarna. Jag kan inte förstå hur man kan välja att dö,när där finns så mycket och leva för, och framför allt att Det finns SÅ många dödligt sjuka som hade gjort vad som helst för att få uppleva några månader till. Jag kan INTE förstå hur man kan göra slut på något så vackert som livet faktiskt är.
Kanske låter det som en klyscha och sådär lagom hurtigt,men det finns alltid något som gör det värt att leva,hur pissigt o skithelvetes jävligt allting är, om det så bara är en piknik med goa vänner, eller att man ska till stranden dagen efter.
Sen tycker jag det är skrämmande att det finns en "kraft" som kan ta över en människas tankar så pass mycket så att denna väljer att begå självmord. För jag kallar det att det är kraften som "sköljde över Tina" och gjorde så att hon valde det hon valde.
Samtidigt som jag brottas med tankar på varför så är jag även förbannad på henne, o ja, det står jag för, hon var mitt allt,o min allra bästa kompis som ställde upp för mig,och jag ställde upp för henne. Och så lämnar hon mig utanför hennes värld av bekymmer och ångest. Jag trodde att jag kännde henne och att jag betydde något för henne. Vilket jag säkert gjorde ändå.
Sitter o läser gamla mail från henne och detta är som hon skrev när hon jobbade i Norge i höstas,precis innan en av mina op
"Jag vill ju ha tillbaks min lilla Julia så du måste kæmpa på.....Det finns ju ingen som du och ingen som kan ersætta dig så du får inte læmna oss. Vi ska ju sitta på ålderdomshem tillsammans och titta tillbaks på livet......kanske ragga på de unga skøtarna och så. Varfør ska du gå igenom allt det hær? Har inte du fått tillræckligt av allt elænde."
Det gör mig så ont att det inte blir vi två som kommer sitta där på ålderdomshemmet o spana in de snygga skötarna ;-) Det var ett uttryck som vi ofta använde "När vi blir gamla o sitter på hem o raggar på skötarna"
Jag känner mig sviken och arg och ledsen........ Och så saknar jag henne så fruktansvärt mkt så det går inte att beskriva i ord.
http://evigaminnen.se/minnessida/kristina-jonsson
lördag 18 juli 2009
Nya svar
Mina röntgensvar är någorlunda bra,men dock finns det en skuggning kvar,som de inte vet vad det innebär. men då mina blodprov oxå är stabila så tror de inte jag behöver fler behandlingar på ett tag, och så det där på slutet (inte fler behandlingar just nu,men läget kan ändras)
Men jag har lärt mig att ATT det är fullt mänskligt att trilla ner i grämelse, oro och ångest, men det är inget eftersträvansvärt. Jag har full rätt att leva här och nu och vara nöjd och glad och accepterande av livet så som det nu är.
En tanke man kan ha och som hjälper mig mycket ibland är att man mitt i ångesten frågar sig: Kan jag föreställa mig att jag är lycklig i denna situation, just här och nu och med verkiligheten så som den ser ut?
Ofta kan man det, på ett teoretiskt plan --- och då - kan man ju faktiskt välja, även om man måste göra om valet om och om igen.
Det hjälper för mig om jag ser livet som en gåva. Fokusera på livet här och nu är mitt råd. Jag låter kanske skitjobbig men
Se det goda.
Välj det goda.
JAG har rätt att vara lycklig.
"Så reaktionen är nog generell för alla som genomgått någon kris och insett sin dödlighet. Undrar om den sitter i för alltid.Kanske det slår olika hårt beroende på ens personlighet - säkert är det så. Jag jämför det med att man föds in i livet i god tro, med skygglappar på.Man lever på som om man var odödlig. Sen när man upptäckt livets skörhet så kan man inte sätta tillbaka omedvetenhetens skygglappar även om man skulle vilja. " //BM
Livet blev inte som jag hade tänkt mig och det har gjort och gör mig bitter emellanåt. Kan man någonsin acceptera och förstå varför jag har drabbats så hårt??
Men jag har lärt mig att ATT det är fullt mänskligt att trilla ner i grämelse, oro och ångest, men det är inget eftersträvansvärt. Jag har full rätt att leva här och nu och vara nöjd och glad och accepterande av livet så som det nu är.
En tanke man kan ha och som hjälper mig mycket ibland är att man mitt i ångesten frågar sig: Kan jag föreställa mig att jag är lycklig i denna situation, just här och nu och med verkiligheten så som den ser ut?
Ofta kan man det, på ett teoretiskt plan --- och då - kan man ju faktiskt välja, även om man måste göra om valet om och om igen.
Det hjälper för mig om jag ser livet som en gåva. Fokusera på livet här och nu är mitt råd. Jag låter kanske skitjobbig men
Se det goda.
Välj det goda.
JAG har rätt att vara lycklig.
"Så reaktionen är nog generell för alla som genomgått någon kris och insett sin dödlighet. Undrar om den sitter i för alltid.Kanske det slår olika hårt beroende på ens personlighet - säkert är det så. Jag jämför det med att man föds in i livet i god tro, med skygglappar på.Man lever på som om man var odödlig. Sen när man upptäckt livets skörhet så kan man inte sätta tillbaka omedvetenhetens skygglappar även om man skulle vilja. " //BM
Livet blev inte som jag hade tänkt mig och det har gjort och gör mig bitter emellanåt. Kan man någonsin acceptera och förstå varför jag har drabbats så hårt??
tisdag 5 maj 2009
Tankar som blixtrar
Tankar blixtrar
i mitt inre
Finner inte sitt mål
hjärtat
naket blöder
slår det itu som en skärva
som nyss blev till
För inget kan jag se
på himmelen
eller i horisont
Långt därborta
något kan jag skönja
i dimman
skymtar dolda löften
Som pärlor kastas för svinen
kyssar blev till is
i ständigt sorgset mörker
för alltid
i dimmans dis
by NoMi F
i mitt inre
Finner inte sitt mål
hjärtat
naket blöder
slår det itu som en skärva
som nyss blev till
För inget kan jag se
på himmelen
eller i horisont
Långt därborta
något kan jag skönja
i dimman
skymtar dolda löften
Som pärlor kastas för svinen
kyssar blev till is
i ständigt sorgset mörker
för alltid
i dimmans dis
by NoMi F
Hur ska jag orka?
Hur ska jag orka? Hur ska jag orka?
Frågan ställer jag mig själv ca 100000 gånger per dag, det maler o maler varje dag.......
Jag är totalt slutkörd,mår pissigt o allt, då menar jag verkligen ALLT skit händer just nu. Som om jag inte har tillräckligt mycket att bära redan......
Ser inget ljus i tunneln för tillfället,,,,, Tur jag har min sockertopp Idun som håller mig flytande över ytan... Utan henne hade jag aldrig orkat allt detta.
Frågan ställer jag mig själv ca 100000 gånger per dag, det maler o maler varje dag.......
Jag är totalt slutkörd,mår pissigt o allt, då menar jag verkligen ALLT skit händer just nu. Som om jag inte har tillräckligt mycket att bära redan......
Ser inget ljus i tunneln för tillfället,,,,, Tur jag har min sockertopp Idun som håller mig flytande över ytan... Utan henne hade jag aldrig orkat allt detta.
söndag 3 maj 2009
Mer sammanfattning senare
Kommer skriva mer sammanfattning senare, orkar inte just nu.
Är snart klar med min dubbelkur med cellgifter, det har varit jätte tufft, jag mår jättedåligt och är konstant yr, blir sur o arg på allt o alla för jag mår så fruktansvärt dåligt :-( Ibland kan jag känna mig bitter o arg på hur sjukdomen gör mig, inte bara att det skadar en fysiskt,utan även psykiskt,det lixom förändrar en på alla sätt o vis. Jag kan bli arg för att jag blir så förändrad, arg för att jag inte vill vara sur o arg... Ibland känns det som om min sjukdom lixom har kidnappat den "vanliga" Julia och jag undrar när jag ska få tillbaka henne, eller få veta vad för lösensumma ja ska betala.
Snart fyller man 25 år :-) Ska bli jätteroligt,fast ibland känns det som om man är typ 50 bast ;-)
Önskar mig inget speciellt mer än en lurvig liiiten varelse med rosa rosett
Är snart klar med min dubbelkur med cellgifter, det har varit jätte tufft, jag mår jättedåligt och är konstant yr, blir sur o arg på allt o alla för jag mår så fruktansvärt dåligt :-( Ibland kan jag känna mig bitter o arg på hur sjukdomen gör mig, inte bara att det skadar en fysiskt,utan även psykiskt,det lixom förändrar en på alla sätt o vis. Jag kan bli arg för att jag blir så förändrad, arg för att jag inte vill vara sur o arg... Ibland känns det som om min sjukdom lixom har kidnappat den "vanliga" Julia och jag undrar när jag ska få tillbaka henne, eller få veta vad för lösensumma ja ska betala.
Snart fyller man 25 år :-) Ska bli jätteroligt,fast ibland känns det som om man är typ 50 bast ;-)
Önskar mig inget speciellt mer än en lurvig liiiten varelse med rosa rosett
torsdag 23 april 2009
Fortsättning sammafattning sjukdomshistoria 2006 del 2
Nu kommer del 2 av sammanfattningen av min sjukdomshistroia o tankar som jag skrev ner under min behandling. Det lättaste är om ni först läser det tidigare inlägget och sen bläddrar tillbaka hit.
Gud av Gud, ljus av ljus.,
född, icke skapad, före all tid
av samma väsen som Fadern -
och om du skall komma en gång
på himmelens brinnande skyar
till min säkra dom
och osäkra salighet
-älskar jag dig
Om du inte är Gud,
om ditt hjärta bedrog dig,
om du begick ett svindlande misstag
i hybris och bottenlös ödmjukhet,
och om du vore den störste fantast
som någonsin här i tröghetens värld
förlyft sig på evigheten
-älskar jag dig
Endast så.
Endast med tusen frågor
blåsande genom själen
-som i en bombad kyrka
med bortsprängda dörrar och fönster
och vindarna spelande genom skeppen
-älskar jag dig
2006-07-31
Hur ska jag orka???? *blir galen snart*
2006-08-08
När änglar kommer iklär de sig denna världens skrud. Om de inte iklär sig en skrud som passar denna värld,kan de inte uthärda denna värld och världen kan inte uthärda dem //
strålglansens bok
*****************************************
Idag har jag fått 2 tunga besked.Både BM och Cissi är väldigt sjuka för tillfället. Och det verkar inte finnas något hopp kvar för de.Det är så hemskt så fruktansvärt hemskt att någon ska behövas drabbas av cancer. Och jag sitter här med ångest över om jag kommer göra smma vandring mot "en ny värld" som de..... *faaaan vad det ska vara orrätvist*
2006-09-08
Ja vad ska man skriva? jag önskar så inenrligt att jag hade något glädjande att berätta för er,men det har jag tyvärr inte.
Det går sin lilla gång,jag nojar fortfarande över varenda liten smärta jag har att det är spridningen som känns, jag vet att det inte är så men ibland går tankarna överstyr
Micke sa till mig häromdan att jag ska glädjas över vad jag har och inte tänka på allt jag INTE har,men hur ska man förklara för någon man håller kär att man är så rädd, så fruktansvärt rädd att man aldrig komemr få uppleva det.
Hur ska man förklara känslan över att ens tid är räknad i timmar minitur och månader,kanske år framöver?Hur ska man kunna förklara känslan av att inte veta om man får uppleva åren som väntar? som han tror väntar på mig....Hur ska man ens kunna förklara vilken ångest man har över allt ogjort som jag kanske aldrig kommer få uppleva?
alla resor, alla möten med nya folk, ja allting man kanske missar.
Ta mig inte för given, för allt har ett slut någon gång.. Men det är ingen som vet om mitt slut är om 1 år,1 månad eller 10 eller 80 år.
Berätta för dina nära och kära hur mycket ni älskar de och njuter av deras sällskap,
säg ett par vänliga ord
Imorgon kan det vara försent
*Va rädda om varann*
2006-09-15
Idag är det tungt. Kanske ska jag ge upp och sluta kämpa?
2006-09-26
Ännu en tung dag i mörker... ett helvetes mörker som aldrig vill släppa taget om mig... släpp in lite ljus i mitt liv...
2006-09-27
Hur ska jag kunna förklara för de jag håller mest kära? Hur ska jag få fram orden som skriker i mitt huvud. Hur ska jag kunna formulera mina tankar i ord?
Idag är det ännu en tung dag, det är konstigt hur de tunga dagarna kan bli en vardag, hur jag egentligen inte förväntar mig något annat,
Hur självklart det är för mig att vakna på morgonen och veta att dagen kommer bli lika jävlig som förra dagen o förra veckan.
De säger att rutiner är bra och lungnande mot människor. Att vi är vanedjur...
Kanske är det en naturlig del av ens mekanismer att anpassa sig?
Att dra in sig o ner sig ännu längre och inte ens förvänta sig att få en bra dag?
Tänk om jag förväntar mig en bra dag och så blir den lika jävlig som igår... Då blir jag så otroligt besviken, så jag tror det är en försvarsmekanism att inte hoppas....
Jag vill hoppas Jag vill tro........
Men tyvärr
Idag är det jobbigt, för det känns som jag typ lever vid sidan om mig själv... Läste genom min blogg o tänkte Stackars människa... sen insåg jag att det var mina egna ord jag satt och läste.. Jag började tom gråta av allt jag skrivit... Kan man gråta över hur ens liv blev? Får man det? Får man vara liten och låg och storböla över ens egna ord?
Är jag lycklig? Kommer jag bli lycklig? Vad gör mig lycklig?
*vill krypa ner i sängen igen o dra en gammal filt över mig o gå i ide*
2006-09-28
Nya cellgifter på måndag, påbörja ny behandlning igen...... Min läkare har sagt åt mig hundra gånger och inte säga cellgift,det heter ju så fint Cytostatika men det skiter jag fullständigt i.För mig kommer det alltid vara förbannade cellgifter
Jag hatar det, jag hatar det......
Har inte ngr ord som kan beskriva min känsla som jag har inombords....
2006-09-30)
jag är inte stark! Jag vill bara lägga mig ner o skrika högt att jag inte vill, att jag inte vill börja med behandlingen, påbörjar den imorgon kväll, det blir alltid bättre om jag tar tabletterna innan jag går o lägger mig,
Så nu blir det att ta 2 tabletter på kvällen och en vid lunch tid... Ska ta sammanlagt 3 st tabletter varje dag i 14 dagar..
Har ångest över hur ja kommer känna mig i slutet av behandlingen,när jag knappt kan svälja ner tabletterna....
Jag lever för jag har så många människor runt mig som jag älskar och som älskar mig tillbaka och som behöver mig lika mycket som jag behöver dom.
2006-10-02
Jag blir rörd av alla människor. Alla "okända" människor som skriver till mig, peppar mig och ger mig lite kraft att orka kämpa på, att skotta in lite kol så att loket tuffar vidare, även om det går trögt, så betyder ni så mycket....
Era ord, era tankar och er omtanke för mig...Alla böner för mig som bes runt omkring i Sverige.
De bad för mig i kyrkan i min församling också. Jag blir rörd! Fick ett mail för ett litet tag sen av en tjej.Anna ML heter hon. Hon frågade om hon fick göra ett smycke till mig. Jag sa ja.
En snabb tanke flög förbi Inte kan hon väl mena det?
Kommer hon verkligen göra det för lilla mig? En av alla 9 miljoner människor här.... Så vill hon göra ett smycke till just mig....
Det var svårt att tänka att ngn ville göra något sånt för mig... Lilla obetydelsefulla tjejen som inte är mer än 2 äpple hög
Så damp det ner ett kuvert till mig som innehöll ett av de vackraste smycke jag någonsin sett. Det är så super snyggt och fint och välgjort. Jag började gråta när jag såg det...DET fanns verkligen NÅGON där ute som faktiskt hade gjort detta bara för MIG!
Inte för min systers skull, inte för min kompis skull o inte för min sambos skull. Hon hade gjort detta speciellt för mig!!
En människa som sitter och lever fler mil ifrån mig..som är i en annan del av landet...Det är stort, det är mäktigt!
När jag påbörjade denna bloggen läste ungefär 100 pers den varje dag. Idag är det uppe i 2200 pers som läser den varje dag!
Idag har väl varit si sådär haft en rätt så jobbig natt, spytt x antal gånger (orkar inte räkna de) gick upp o gick till jobbet. Har jobbat halva dan sen åkte jag och Mamma upp till Blekinge och skrev papper på ett liiiitet sommarhus hon har köpt där... Eller eg är det Mamma o Pappa som har köpt det men pappa vill inte kännas vid det riktigt, han tycker mest att mamma är smågalen som köper en massa hus och stugor o div andra projekt....Sen har jag haft ett samtal med en Präst i min församling...
2006-10-03
Du har ett ansvar i livet Att älska dig själv så gott du kan.
Det är ditt enda ansvar. Ditt enda uppdrag. Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig Lycklig.
Det är svårt
För de som inte lyckas blir fulla av avund och gör allt för att du inte ska bli lycklig. För de som har lyckats gör allt för dig och för att du ska finna lyckan. Du har bara ett uppdrag Och det är att vara bara du !!
Allting har ett slut, sommaren, hösten och filmen på tv. Och när det är över så är du ensam.
Då och då är du ensam och det enda du då kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den. För gör du det kan allt annat vara hur bräckligt som helst.
Framtiden kan vara ett orosmoment och vi vet ingenting. Vi Målar upp det ena skräckscenariot efter det andra.En guldfisk vet ingenting om framtiden, undrar inte, oroar sig inte. En guldfisk älskar sig själv. Den lever i nuet !
Att älska sig själv är inte att satsa på dig själv-sak utan det är du duger som du är sak. Det ska inte förväxlas med djungelns lag eller egoism
Alla jag träffar, allt jag ser och allt jag hör är ingredienser i mitt liv
Det liv som jag är skyldig att älska och vårda.
Jag är inte så bra på det men jag jobbar på det.
Det är bättre med en fågel i handen än 10 i skogen
När vi älskar oss själv kan vi älska andra.
Jag älskar mig mig själv, Älskar du dig själv?
2006-10-05
Nu är det synd om mig, förbannat jävla synd om mig Jag är så fruktansvärt trött... Och de jävla blåsorna gör så fruktansvärt ont Så kom intill mig, och håll om mig, jag kan prata om allt eller ingenting...Alla förtränger och glömmer så lätt....
2006-10-29
vad tänker jag med? hur kunde jag för en stund ens tänka tanken att försöka leva ett normalt liv försöka låtsat som allt är bra! fan hur dum e jag? e så ledsen får inte ens ner det i ord utan att det river upp mig ännu mer. jävla skit jävla sjukdom lämna mig ifred!! just Inatt e jag som en tunn skör tråd på gränsen att gå sönder
oktober 30
När man är distanserad till livet.....
är det ungefär som att läsa innehållsförteckningen istället för att känna glassmaken.
så vill jag inte leva mitt liv.
men jag har inte ännu kommit på hur jag ska dyka ner i glassen och känna smaken
2006-11-13
jag känner mig så rädd och ledsen i stort sett hela tiden och jag blir så trött på mig själv. jag vet att jag är stark, men lyckas ej hitta rätsidan på tillvaron.
jag har ju något att se fram emot. så det är ju ej där skon klämmer.
jag är dock orolig över min egen förmåga. är rädd att bli ståendes utan jobb iframtiden. att vara oattraktiv på arbetsmarknaden efter det här. att man anses vara svag. inget att satsa på.
jag är rädd att jag ej kommer att platsa in längre. har blivit så sluten. som en liten mussla. har ingenting att säga och så fort jag öppnar munnen så slinker ordet CANCER ur med höga bokstäver. och jag vill ej bli synonymt med cancer.
jag tycker inte att jag har något att komma med längre. inget vettigt att säga. jag råkar bara ut för tråkigheter.
ingen vill ju umgås med någon som är sjuk eller bara deppar. sången från tv när man var liten dyker med jämna mellanrum upp i huvudknoppen " sudda,sudda bort din sura min. munnen den ska skratta och vara glad." så mycket måsten..... jag har helt tappat bort mig själv och jag tycker ej att jag har någon hjälp, vad var det som hände egentligen?
det ok som lagts på mina axlar är för tungt att bära. mina knän viker sig..ständigt. hur ska jag gå vidare?
står alltför ofta inne på claes ohlsson för att köpa vertyg till min mentala verktygslåda och inser att jag glömt min inköpslista hemma och till råga på allt min plånbok oxå. går alltid hem tomhänt.
När andra drar Trisslotter med hus och jobb och barn så skrapade jag fram: cancer, cancer, cancer!!! Nitlott! Vem farao ser glad ut när han drar triss i cancer? //m
*suckar* behövs det sägas mer? Dag 1 av 14 på cellgifterna o mår blä
Slutet av dec 2006
Faktum är att det finns ingen plattform, ingen säker grund för människor att stå på nu för tiden annat än familjen. Det stod alldeles klart för mig när jag blev sjuk. Får man inte det stöd och den kärlek och omsorg och tillgivenhet man får från en familj, då står man sig slätt. Kärleken är så oerhört viktig. Som vår store poet Auden har sagt: ´Älska varandra eller gå under.´" "Älska varandra eller gå under." Jag skrev ner det. Har Auden sagt det?
"Älska varandra eller gå under", sa Morrie. "Är det inte bra? Och så sant det är. Utan kärlek är vi som fåglar utan vingar
Gud av Gud, ljus av ljus.,
född, icke skapad, före all tid
av samma väsen som Fadern -
och om du skall komma en gång
på himmelens brinnande skyar
till min säkra dom
och osäkra salighet
-älskar jag dig
Om du inte är Gud,
om ditt hjärta bedrog dig,
om du begick ett svindlande misstag
i hybris och bottenlös ödmjukhet,
och om du vore den störste fantast
som någonsin här i tröghetens värld
förlyft sig på evigheten
-älskar jag dig
Endast så.
Endast med tusen frågor
blåsande genom själen
-som i en bombad kyrka
med bortsprängda dörrar och fönster
och vindarna spelande genom skeppen
-älskar jag dig
2006-07-31
Hur ska jag orka???? *blir galen snart*
2006-08-08
När änglar kommer iklär de sig denna världens skrud. Om de inte iklär sig en skrud som passar denna värld,kan de inte uthärda denna värld och världen kan inte uthärda dem //
strålglansens bok
*****************************************
Idag har jag fått 2 tunga besked.Både BM och Cissi är väldigt sjuka för tillfället. Och det verkar inte finnas något hopp kvar för de.Det är så hemskt så fruktansvärt hemskt att någon ska behövas drabbas av cancer. Och jag sitter här med ångest över om jag kommer göra smma vandring mot "en ny värld" som de..... *faaaan vad det ska vara orrätvist*
2006-09-08
Ja vad ska man skriva? jag önskar så inenrligt att jag hade något glädjande att berätta för er,men det har jag tyvärr inte.
Det går sin lilla gång,jag nojar fortfarande över varenda liten smärta jag har att det är spridningen som känns, jag vet att det inte är så men ibland går tankarna överstyr
Micke sa till mig häromdan att jag ska glädjas över vad jag har och inte tänka på allt jag INTE har,men hur ska man förklara för någon man håller kär att man är så rädd, så fruktansvärt rädd att man aldrig komemr få uppleva det.
Hur ska man förklara känslan över att ens tid är räknad i timmar minitur och månader,kanske år framöver?Hur ska man kunna förklara känslan av att inte veta om man får uppleva åren som väntar? som han tror väntar på mig....Hur ska man ens kunna förklara vilken ångest man har över allt ogjort som jag kanske aldrig kommer få uppleva?
alla resor, alla möten med nya folk, ja allting man kanske missar.
Ta mig inte för given, för allt har ett slut någon gång.. Men det är ingen som vet om mitt slut är om 1 år,1 månad eller 10 eller 80 år.
Berätta för dina nära och kära hur mycket ni älskar de och njuter av deras sällskap,
säg ett par vänliga ord
Imorgon kan det vara försent
*Va rädda om varann*
2006-09-15
Idag är det tungt. Kanske ska jag ge upp och sluta kämpa?
2006-09-26
Ännu en tung dag i mörker... ett helvetes mörker som aldrig vill släppa taget om mig... släpp in lite ljus i mitt liv...
2006-09-27
Hur ska jag kunna förklara för de jag håller mest kära? Hur ska jag få fram orden som skriker i mitt huvud. Hur ska jag kunna formulera mina tankar i ord?
Idag är det ännu en tung dag, det är konstigt hur de tunga dagarna kan bli en vardag, hur jag egentligen inte förväntar mig något annat,
Hur självklart det är för mig att vakna på morgonen och veta att dagen kommer bli lika jävlig som förra dagen o förra veckan.
De säger att rutiner är bra och lungnande mot människor. Att vi är vanedjur...
Kanske är det en naturlig del av ens mekanismer att anpassa sig?
Att dra in sig o ner sig ännu längre och inte ens förvänta sig att få en bra dag?
Tänk om jag förväntar mig en bra dag och så blir den lika jävlig som igår... Då blir jag så otroligt besviken, så jag tror det är en försvarsmekanism att inte hoppas....
Jag vill hoppas Jag vill tro........
Men tyvärr
Idag är det jobbigt, för det känns som jag typ lever vid sidan om mig själv... Läste genom min blogg o tänkte Stackars människa... sen insåg jag att det var mina egna ord jag satt och läste.. Jag började tom gråta av allt jag skrivit... Kan man gråta över hur ens liv blev? Får man det? Får man vara liten och låg och storböla över ens egna ord?
Är jag lycklig? Kommer jag bli lycklig? Vad gör mig lycklig?
*vill krypa ner i sängen igen o dra en gammal filt över mig o gå i ide*
2006-09-28
Nya cellgifter på måndag, påbörja ny behandlning igen...... Min läkare har sagt åt mig hundra gånger och inte säga cellgift,det heter ju så fint Cytostatika men det skiter jag fullständigt i.För mig kommer det alltid vara förbannade cellgifter
Jag hatar det, jag hatar det......
Har inte ngr ord som kan beskriva min känsla som jag har inombords....
2006-09-30)
jag är inte stark! Jag vill bara lägga mig ner o skrika högt att jag inte vill, att jag inte vill börja med behandlingen, påbörjar den imorgon kväll, det blir alltid bättre om jag tar tabletterna innan jag går o lägger mig,
Så nu blir det att ta 2 tabletter på kvällen och en vid lunch tid... Ska ta sammanlagt 3 st tabletter varje dag i 14 dagar..
Har ångest över hur ja kommer känna mig i slutet av behandlingen,när jag knappt kan svälja ner tabletterna....
Jag lever för jag har så många människor runt mig som jag älskar och som älskar mig tillbaka och som behöver mig lika mycket som jag behöver dom.
2006-10-02
Jag blir rörd av alla människor. Alla "okända" människor som skriver till mig, peppar mig och ger mig lite kraft att orka kämpa på, att skotta in lite kol så att loket tuffar vidare, även om det går trögt, så betyder ni så mycket....
Era ord, era tankar och er omtanke för mig...Alla böner för mig som bes runt omkring i Sverige.
De bad för mig i kyrkan i min församling också. Jag blir rörd! Fick ett mail för ett litet tag sen av en tjej.Anna ML heter hon. Hon frågade om hon fick göra ett smycke till mig. Jag sa ja.
En snabb tanke flög förbi Inte kan hon väl mena det?
Kommer hon verkligen göra det för lilla mig? En av alla 9 miljoner människor här.... Så vill hon göra ett smycke till just mig....
Det var svårt att tänka att ngn ville göra något sånt för mig... Lilla obetydelsefulla tjejen som inte är mer än 2 äpple hög
Så damp det ner ett kuvert till mig som innehöll ett av de vackraste smycke jag någonsin sett. Det är så super snyggt och fint och välgjort. Jag började gråta när jag såg det...DET fanns verkligen NÅGON där ute som faktiskt hade gjort detta bara för MIG!
Inte för min systers skull, inte för min kompis skull o inte för min sambos skull. Hon hade gjort detta speciellt för mig!!
En människa som sitter och lever fler mil ifrån mig..som är i en annan del av landet...Det är stort, det är mäktigt!
När jag påbörjade denna bloggen läste ungefär 100 pers den varje dag. Idag är det uppe i 2200 pers som läser den varje dag!
Idag har väl varit si sådär haft en rätt så jobbig natt, spytt x antal gånger (orkar inte räkna de) gick upp o gick till jobbet. Har jobbat halva dan sen åkte jag och Mamma upp till Blekinge och skrev papper på ett liiiitet sommarhus hon har köpt där... Eller eg är det Mamma o Pappa som har köpt det men pappa vill inte kännas vid det riktigt, han tycker mest att mamma är smågalen som köper en massa hus och stugor o div andra projekt....Sen har jag haft ett samtal med en Präst i min församling...
2006-10-03
Du har ett ansvar i livet Att älska dig själv så gott du kan.
Det är ditt enda ansvar. Ditt enda uppdrag. Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig Lycklig.
Det är svårt
För de som inte lyckas blir fulla av avund och gör allt för att du inte ska bli lycklig. För de som har lyckats gör allt för dig och för att du ska finna lyckan. Du har bara ett uppdrag Och det är att vara bara du !!
Allting har ett slut, sommaren, hösten och filmen på tv. Och när det är över så är du ensam.
Då och då är du ensam och det enda du då kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den. För gör du det kan allt annat vara hur bräckligt som helst.
Framtiden kan vara ett orosmoment och vi vet ingenting. Vi Målar upp det ena skräckscenariot efter det andra.En guldfisk vet ingenting om framtiden, undrar inte, oroar sig inte. En guldfisk älskar sig själv. Den lever i nuet !
Att älska sig själv är inte att satsa på dig själv-sak utan det är du duger som du är sak. Det ska inte förväxlas med djungelns lag eller egoism
Alla jag träffar, allt jag ser och allt jag hör är ingredienser i mitt liv
Det liv som jag är skyldig att älska och vårda.
Jag är inte så bra på det men jag jobbar på det.
Det är bättre med en fågel i handen än 10 i skogen
När vi älskar oss själv kan vi älska andra.
Jag älskar mig mig själv, Älskar du dig själv?
2006-10-05
Nu är det synd om mig, förbannat jävla synd om mig Jag är så fruktansvärt trött... Och de jävla blåsorna gör så fruktansvärt ont Så kom intill mig, och håll om mig, jag kan prata om allt eller ingenting...Alla förtränger och glömmer så lätt....
2006-10-29
vad tänker jag med? hur kunde jag för en stund ens tänka tanken att försöka leva ett normalt liv försöka låtsat som allt är bra! fan hur dum e jag? e så ledsen får inte ens ner det i ord utan att det river upp mig ännu mer. jävla skit jävla sjukdom lämna mig ifred!! just Inatt e jag som en tunn skör tråd på gränsen att gå sönder
oktober 30
När man är distanserad till livet.....
är det ungefär som att läsa innehållsförteckningen istället för att känna glassmaken.
så vill jag inte leva mitt liv.
men jag har inte ännu kommit på hur jag ska dyka ner i glassen och känna smaken
2006-11-13
jag känner mig så rädd och ledsen i stort sett hela tiden och jag blir så trött på mig själv. jag vet att jag är stark, men lyckas ej hitta rätsidan på tillvaron.
jag har ju något att se fram emot. så det är ju ej där skon klämmer.
jag är dock orolig över min egen förmåga. är rädd att bli ståendes utan jobb iframtiden. att vara oattraktiv på arbetsmarknaden efter det här. att man anses vara svag. inget att satsa på.
jag är rädd att jag ej kommer att platsa in längre. har blivit så sluten. som en liten mussla. har ingenting att säga och så fort jag öppnar munnen så slinker ordet CANCER ur med höga bokstäver. och jag vill ej bli synonymt med cancer.
jag tycker inte att jag har något att komma med längre. inget vettigt att säga. jag råkar bara ut för tråkigheter.
ingen vill ju umgås med någon som är sjuk eller bara deppar. sången från tv när man var liten dyker med jämna mellanrum upp i huvudknoppen " sudda,sudda bort din sura min. munnen den ska skratta och vara glad." så mycket måsten..... jag har helt tappat bort mig själv och jag tycker ej att jag har någon hjälp, vad var det som hände egentligen?
det ok som lagts på mina axlar är för tungt att bära. mina knän viker sig..ständigt. hur ska jag gå vidare?
står alltför ofta inne på claes ohlsson för att köpa vertyg till min mentala verktygslåda och inser att jag glömt min inköpslista hemma och till råga på allt min plånbok oxå. går alltid hem tomhänt.
När andra drar Trisslotter med hus och jobb och barn så skrapade jag fram: cancer, cancer, cancer!!! Nitlott! Vem farao ser glad ut när han drar triss i cancer? //m
*suckar* behövs det sägas mer? Dag 1 av 14 på cellgifterna o mår blä
Slutet av dec 2006
Faktum är att det finns ingen plattform, ingen säker grund för människor att stå på nu för tiden annat än familjen. Det stod alldeles klart för mig när jag blev sjuk. Får man inte det stöd och den kärlek och omsorg och tillgivenhet man får från en familj, då står man sig slätt. Kärleken är så oerhört viktig. Som vår store poet Auden har sagt: ´Älska varandra eller gå under.´" "Älska varandra eller gå under." Jag skrev ner det. Har Auden sagt det?
"Älska varandra eller gå under", sa Morrie. "Är det inte bra? Och så sant det är. Utan kärlek är vi som fåglar utan vingar
onsdag 22 april 2009
Sammanfattning av tankar och känslor av cancerbehandlingen 2006
Det känns konstigt att läsa genom sina gamla anteckningar nu 3 år senare när man ska sammanfatta allt kaos som har varit. Eller kaos och kaos, allt har inte varit kaos, inte alltid. Men det har varit mycket känslor, mycket frustration och mycket ilska.
Allt började i mitten av jan 2006
Lördag den 21 jan 2006
Tomhet, maktlöshet och vrede.Vad är du för sjukdom som kommer in i mitt liv o förstör! Ja i mitt LIV! ”Med rätt behandling och med att vi börjar direkt på måndag och ta bort de sjuka delarna och sen med strålning och med samtidig behandling med Cytostatika så kommer du bli återställd.. Chansen att du överlever är 98% så det är väldigt goda prognoser”
Onsdag den 25 jan 2006
Operationen i måndags gick bra, fick träffa en läkare från Lund som lugnade mig Har påbörjat en kur (1 vecka) med cellgift o sen uppehåll en vecka o sen en till kur i 1 vecka sen tror de inte jag behöver det mer.
Måndagen den 30 jan 2006
Ännu en träff hos doktorn. Värdena sjönk men tyvärr inte så mkt som de hade hoppats på. så det blir uppehåll till onsdag sen blir det en till kur fast nu med en tablett istället för 2. Hoppas illamåendet ger med sig nu. e slitsamt o inte kunna sova.. men ja blir ju frisk o de e huvudsaken. Det är jobbigt mår illa på natten o kan typ inte sova o e allmänt kass av de o dessutom har ja dragit på mig en förskylning som börjar gå över i för sig *skönt* men de värsta e att håret har börjat falla av,, o det e så smärtsamt trodde aldrig de skulle hugga så i hjärtat av en sån sak...
Många säger Du är stark som klarar det, jag hade aldrig klarat av det. Men det hade ni allihopa gjort,man har inget annat val än o försöka hitta de där krafterna ngn stans, ja har tagit av de sista krafterna som ja inte trodde ja hade kvar.....
Det kanske blir jobbigt o tar lång tid men jag ska kämpa hela tiden och inte ge upp.
"Jag behöver dig nu hud mot hud
själ mot själ men du drar dig undan av vanmakt
eller av rädsla när jag gråter.
Jag behöver dig HÄR
men du cirklar runt mig i oro och tafatt hjälplöshet.
Jag är ju också så rädd så ta i mig, håll mig.
Vagga mig likt barnet i kärlek.och ömhet
Inte för att trösta - tröst finns ingen
men för att dela vår sorg!"
Tisdag den 21/2 2006
Dag 2 Har så jävla ooooont så fucking ont i hela kroppen,mest i munnen det gör jävulskt ont, snälla snälla dra typ ut alla mina tänder el nåt känns som ja ska sprängas inne ifrån o ut Trött trött som fan men kan inte sova har stickande bultande värme i fötterna o händerna men fryser konstant... Har ont i lederna i händerna kan knappt greppa runt glaset när ja ska dricka.. Beundrar alla de med reutmatism o andra som har problem med händerna Heder åt de...
3 dagar kvar... snälla söv mig o väck mig när de e klart....
Måndag 13/3 2006
Då e man hemma igen från sjukan... halkade i lördags o ´skadade nacken o ena benet fick ligga kvar hela söndagen o typ halva måndagen. Ct röntgen (visade ingenting) o röntgen av fossingen bara en lättare stukning Påbörjan på blodförgiftning inget bra alls
Lördag 18/3 2006 Så nu är värdena nere på det normala, Jag slipper mera cellgift. Vilket är jättebra, ska påbörja min hormonbehandling nästa vecka
Onsdag 31 maj 2006
Håret har börjat växa ut igen, e numera korthårig, o trivs väldigt bra i det. Mår ganska okej nu men e fortfarande trött om dagarna
Söndag 4 juni 2006
På måndag är det dags för nya behandlingar, eller nya o nya är det inte, utan det är samma jävla skit igen. Först en kur med cellgifter a 2 tabletter om dagen i 5 dagar sen uppehåll 2 dagar o sen 5 dagar a 1 tablett.Sen får de se om ja slipper strålning...
Jag vill bli frisk!!! *den friske har många önskningar den sjuke bara en*
13 juni 2006
funderar på om någon försvarsmekanism slagit till utan att jag vet varför.
Känner mig rätt så tom och inte alls kontaktbar.
Jag finner att jag kan sitta och stirra ut genom ett fönster utan att alls tänka en enda tanke. Förut analyserade jag tingen runt mig sönder och samman men nu känns det som om jag tiptåar omkring i en öde hjärna.
Vart har jag tagit vägen? Var är min tunga nyckelknippa till alla mina stängde och låsta dörrar? Vad är det som händer?
Lägger jag ner alldeles? När jag tänker på det är jag ju inte riktigt kontaktbar för verkligheten heller.
Har ju skrivit förut att jag fortfarande svävar kring i min egen lilla bubbla och inte "är".
När ska jag våga "vara" igen - för det måste ju vara det det handlar om att jag mist tilltron till livet å det grymmaste och fortfarande famlar blint, eller?
Förut när jag skrev så tänkte jag ut vad jag skulle skriva samtidigt som jag skrev. "Hörde/såg" mina tankar som sedan formulerades på datorskärmen. Nu är det nästan helt tyst och jag skriver med svårighet utan kontakt med något inuti mig. Ibland skriker jag fram mina tankar för att se om jag totalt tappat min inre röst och kan konstatera att det har jag inte, vad är det då som felas? (m)
Tack vännen o tack alla mina kära underbara vänner där ute. vet inte hur jag ska orka mer men visst fan måste jag fortsätta kämpa? men hur fasiken o var ska ja hitta orken till det?ska tänka på detta hela nästa vecka
Som en katt med nio liv...ska jag ta mig igenom även denna kris
2006-06-15
Idag är det skit med mig, har haft en jävulsk natt o en jävulsk dag på jobbet, e så trött på det nu o mår illa, näringsvärdena är skitdåliga går på näringstabletter. Har gått ner 5 kg på typ kort tid men de värsta är att jag inte ens orka bry mig
Måltider idag
2 liter nyponsoppa
Näringstabletter
3 liter mineralvatten
dags o ta ännu en jävla tablett o ha en jobbig natt*gör mig frisk*
2006-06-18
Hur mår jag? vad svarar man? e så trött så allt snurrar i skallen
2006-07-08
Hur ska orka???? Var ska jag få min energi ifrån? när jag inte har någon kvar?Orkar inte Vill inte.... Vill bara bli frisk... GÖR mig frisk!!! vet dock inte hur ja ska göra med en ev op el inte...Påbörjat cellgifterna igen mår skit som vanligt, dock hjälper tabletterna mot illamåendet...
Allt började i mitten av jan 2006
Lördag den 21 jan 2006
Tomhet, maktlöshet och vrede.Vad är du för sjukdom som kommer in i mitt liv o förstör! Ja i mitt LIV! ”Med rätt behandling och med att vi börjar direkt på måndag och ta bort de sjuka delarna och sen med strålning och med samtidig behandling med Cytostatika så kommer du bli återställd.. Chansen att du överlever är 98% så det är väldigt goda prognoser”
Onsdag den 25 jan 2006
Operationen i måndags gick bra, fick träffa en läkare från Lund som lugnade mig Har påbörjat en kur (1 vecka) med cellgift o sen uppehåll en vecka o sen en till kur i 1 vecka sen tror de inte jag behöver det mer.
Måndagen den 30 jan 2006
Ännu en träff hos doktorn. Värdena sjönk men tyvärr inte så mkt som de hade hoppats på. så det blir uppehåll till onsdag sen blir det en till kur fast nu med en tablett istället för 2. Hoppas illamåendet ger med sig nu. e slitsamt o inte kunna sova.. men ja blir ju frisk o de e huvudsaken. Det är jobbigt mår illa på natten o kan typ inte sova o e allmänt kass av de o dessutom har ja dragit på mig en förskylning som börjar gå över i för sig *skönt* men de värsta e att håret har börjat falla av,, o det e så smärtsamt trodde aldrig de skulle hugga så i hjärtat av en sån sak...
Många säger Du är stark som klarar det, jag hade aldrig klarat av det. Men det hade ni allihopa gjort,man har inget annat val än o försöka hitta de där krafterna ngn stans, ja har tagit av de sista krafterna som ja inte trodde ja hade kvar.....
Det kanske blir jobbigt o tar lång tid men jag ska kämpa hela tiden och inte ge upp.
"Jag behöver dig nu hud mot hud
själ mot själ men du drar dig undan av vanmakt
eller av rädsla när jag gråter.
Jag behöver dig HÄR
men du cirklar runt mig i oro och tafatt hjälplöshet.
Jag är ju också så rädd så ta i mig, håll mig.
Vagga mig likt barnet i kärlek.och ömhet
Inte för att trösta - tröst finns ingen
men för att dela vår sorg!"
Tisdag den 21/2 2006
Dag 2 Har så jävla ooooont så fucking ont i hela kroppen,mest i munnen det gör jävulskt ont, snälla snälla dra typ ut alla mina tänder el nåt känns som ja ska sprängas inne ifrån o ut Trött trött som fan men kan inte sova har stickande bultande värme i fötterna o händerna men fryser konstant... Har ont i lederna i händerna kan knappt greppa runt glaset när ja ska dricka.. Beundrar alla de med reutmatism o andra som har problem med händerna Heder åt de...
3 dagar kvar... snälla söv mig o väck mig när de e klart....
Måndag 13/3 2006
Då e man hemma igen från sjukan... halkade i lördags o ´skadade nacken o ena benet fick ligga kvar hela söndagen o typ halva måndagen. Ct röntgen (visade ingenting) o röntgen av fossingen bara en lättare stukning Påbörjan på blodförgiftning inget bra alls
Lördag 18/3 2006 Så nu är värdena nere på det normala, Jag slipper mera cellgift. Vilket är jättebra, ska påbörja min hormonbehandling nästa vecka
Onsdag 31 maj 2006
Håret har börjat växa ut igen, e numera korthårig, o trivs väldigt bra i det. Mår ganska okej nu men e fortfarande trött om dagarna
Söndag 4 juni 2006
På måndag är det dags för nya behandlingar, eller nya o nya är det inte, utan det är samma jävla skit igen. Först en kur med cellgifter a 2 tabletter om dagen i 5 dagar sen uppehåll 2 dagar o sen 5 dagar a 1 tablett.Sen får de se om ja slipper strålning...
Jag vill bli frisk!!! *den friske har många önskningar den sjuke bara en*
13 juni 2006
funderar på om någon försvarsmekanism slagit till utan att jag vet varför.
Känner mig rätt så tom och inte alls kontaktbar.
Jag finner att jag kan sitta och stirra ut genom ett fönster utan att alls tänka en enda tanke. Förut analyserade jag tingen runt mig sönder och samman men nu känns det som om jag tiptåar omkring i en öde hjärna.
Vart har jag tagit vägen? Var är min tunga nyckelknippa till alla mina stängde och låsta dörrar? Vad är det som händer?
Lägger jag ner alldeles? När jag tänker på det är jag ju inte riktigt kontaktbar för verkligheten heller.
Har ju skrivit förut att jag fortfarande svävar kring i min egen lilla bubbla och inte "är".
När ska jag våga "vara" igen - för det måste ju vara det det handlar om att jag mist tilltron till livet å det grymmaste och fortfarande famlar blint, eller?
Förut när jag skrev så tänkte jag ut vad jag skulle skriva samtidigt som jag skrev. "Hörde/såg" mina tankar som sedan formulerades på datorskärmen. Nu är det nästan helt tyst och jag skriver med svårighet utan kontakt med något inuti mig. Ibland skriker jag fram mina tankar för att se om jag totalt tappat min inre röst och kan konstatera att det har jag inte, vad är det då som felas? (m)
Tack vännen o tack alla mina kära underbara vänner där ute. vet inte hur jag ska orka mer men visst fan måste jag fortsätta kämpa? men hur fasiken o var ska ja hitta orken till det?ska tänka på detta hela nästa vecka
Som en katt med nio liv...ska jag ta mig igenom även denna kris
2006-06-15
Idag är det skit med mig, har haft en jävulsk natt o en jävulsk dag på jobbet, e så trött på det nu o mår illa, näringsvärdena är skitdåliga går på näringstabletter. Har gått ner 5 kg på typ kort tid men de värsta är att jag inte ens orka bry mig
Måltider idag
2 liter nyponsoppa
Näringstabletter
3 liter mineralvatten
dags o ta ännu en jävla tablett o ha en jobbig natt*gör mig frisk*
2006-06-18
Hur mår jag? vad svarar man? e så trött så allt snurrar i skallen
2006-07-08
Hur ska orka???? Var ska jag få min energi ifrån? när jag inte har någon kvar?Orkar inte Vill inte.... Vill bara bli frisk... GÖR mig frisk!!! vet dock inte hur ja ska göra med en ev op el inte...Påbörjat cellgifterna igen mår skit som vanligt, dock hjälper tabletterna mot illamåendet...
Hur jag vill ni ska bemöta mig
En liten text som beskriver hur jag vill man ska bemöta mig
Bara finns där
Håll om
Lyssna
sänd ett kort
hälsa på (Kolla att det är okey)
slå en signal
Drabbad av cancern kan dagar finnas då man ej orkar prata
dagar då man behöver o måste prata av sig
massa frågor,
tankar som virvlar runt
tungt o tar tid att ta till sig - all information
viktigt är att fråga hur jag mår
var beredd på skiftande humör
ta det för vad det är - ej personligt
visa bara att du är en sann vän
att du finns oavsett
natten är ofta de tunga tankarnas tid
kan du vara anträffbar för samtal då , poäng- tera detta för vännen
gör ngt speciellt, ngt hon/han velat men ej gjort
fråga vad
trösta, ge sol hopp o tro på bättring
men våga visa dig ledsen fälla en tår ihop
visa dig stark o stödjande men våga visa dig svag
var noga med att känna av vännens sinnesstämning
erbjud hjälp , påtvinga ej
har du ej diktat tidigare är det bättre
du fortsätter vara just bara den du är
en sann vän en vän
som inte tiger ihäl sjukdomen
en vän som inte smiter iväg
en vän som orkar o vågar lyssna
en vän som finns kvar
en vän i vått o torrt det är viktigare
erbjud dig , om vännen känner så o vill,
att gå med på ev information o provtagning kanske två öron hör mer
o kan fråga mer lätt att glömma allt man undrar om mitt upp i
allt det innebär att drabbas av detta
Och det vikigaste av allt
Tig inte ihjäl min sjukdom
Bara finns där
Håll om
Lyssna
sänd ett kort
hälsa på (Kolla att det är okey)
slå en signal
Drabbad av cancern kan dagar finnas då man ej orkar prata
dagar då man behöver o måste prata av sig
massa frågor,
tankar som virvlar runt
tungt o tar tid att ta till sig - all information
viktigt är att fråga hur jag mår
var beredd på skiftande humör
ta det för vad det är - ej personligt
visa bara att du är en sann vän
att du finns oavsett
natten är ofta de tunga tankarnas tid
kan du vara anträffbar för samtal då , poäng- tera detta för vännen
gör ngt speciellt, ngt hon/han velat men ej gjort
fråga vad
trösta, ge sol hopp o tro på bättring
men våga visa dig ledsen fälla en tår ihop
visa dig stark o stödjande men våga visa dig svag
var noga med att känna av vännens sinnesstämning
erbjud hjälp , påtvinga ej
har du ej diktat tidigare är det bättre
du fortsätter vara just bara den du är
en sann vän en vän
som inte tiger ihäl sjukdomen
en vän som inte smiter iväg
en vän som orkar o vågar lyssna
en vän som finns kvar
en vän i vått o torrt det är viktigare
erbjud dig , om vännen känner så o vill,
att gå med på ev information o provtagning kanske två öron hör mer
o kan fråga mer lätt att glömma allt man undrar om mitt upp i
allt det innebär att drabbas av detta
Och det vikigaste av allt
Tig inte ihjäl min sjukdom
Flytta blogginlägg
Jag borde ta och försöka kopiera in mina tidigare blogginlägg men jag vet inte ännu hur jag ska få in de så att de blir snyggast, typ i rätt följd och sådär....
Har ju som sagt skrivit en massa som jag vill ha in här,men vill inte ha en rörig blogg *ska fundera lite till hur jag ska göra*
Har ju som sagt skrivit en massa som jag vill ha in här,men vill inte ha en rörig blogg *ska fundera lite till hur jag ska göra*
torsdag 22 januari 2009
Då är man här oxå
Jaha då har man startat sig en blogg också då, är fortfarande osäker på om ja ska försöka ta tag i min hemsida igen el bara blogga här.. *orkar inte sätta mig in i hemsidan just nu*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
